Den Långa Vägen

Har känt att jag varit väldigt tungrodd nu. Det enda som egentligen har gett mig ro i själen är när jag fotograferar. Det är min terapi nummer ett och samtidigt min viktigaste livlina. Utan den skulle jag väl inte komma ur sängen på morgonen - varför skulle jag?

Ja, en orsak till varför är, när jag får träffa min andra stora klippa i livet - min livboj - Min kära dotter Ida. Vi har spenderat hela dagen tillsammans. Något som jag behövde nu - en verklig bra medicin. Vi hade långa och givande samtal. Hon är förståndig den flickan. Det borde ju alltid vara mamma som är stödet för sin dotter men idag var det nog tvärtom.

När jag ser Ida känns det som om solen gått upp och skiner från en klarblå himmel.

Jag älskar dig Ida.