Drömmar

Vi pratade mycket om drömmar igår med Marika. Vad dom kan betyda och vad dom kan förmedla. Om upplevelser under reiki och healing - om kommunikation med avlidna, ansiktslösa människor. Jag konstaterad att Peter väldgt sällan har varit i mina drömmar. Två gånger har han varit synlig, vid några tillfällen bara funnits med i drömmen som någon jag känt närvarande utan att se honom.

I natt drömde jag om honom och han var fysiskt närvarande men jag kommer inte ihåg att jag såg hans ansikte. Ändå var han verklig och synlig. Vi hade någon uppgift - det hade med bilder och tavlor att göra. Vi kommunicerade och han hjälpte mig. Även i drömmen var jag medveten om att det var en dröm. Jag tänkte att när jag vaknar måste jag komma ihåg att han äntligen har visat sig i mina drömmar, som jag så mycket har önskat och väntat på. Men jag har glömt det mesta. Minns bara att han stod till vänster om mig - så nära att han nästan rörde i mig. Vi pratade, men jag minns inte vad vi sa.

När jag vaknade hade jag ingen riktig känsla av drömmen - varken bra eller dålig. Inte samma behagliga glädje jag hade när jag senast drömde om honom. Nu kändes det mera som en konstaterande och en lättnad över att han velat visa sig. Velat komma in i mina drömmar. Ändå har drömmen förföljt mig hela dagen. Jag har funderat mycket på den. Att han saknade ansikte berodde högst troligen på att vi pratat om ansiktslösa människor på kvällen. På dagen hade jag gjort en bild till min lilla bok - en bild där jag ville förmedla min känsla av stadiet mellan någonslags dröm och verklighet. På bilden saknar Peter ett anskikte.

För ett tag sen hade jag en annan dröm. Peter fanns närvarande men inte synlig. Han var mera som en voiceover. Denhär gången var det min tur att åka. Jag kände ingen sorg, bara ett vämod när jag tog avsked. Men känslan var väldigt stark och väldigt tydlig. Det blev aldrig sagt vart jag var på väg men det var ändå väldigt uppenbart. Det var min tur att ta steget ut i andevärlden. I drömmen såg jag mig själv från åskådarläktaren. Som om jag varit en i publiken men samtidigt såg jag mig stå där mot väggen då jag sa farväl.

I samma dröm hade jag plötsligt ett litet barn på armen. Hon skulle följa med på resan men hon var naken. Jag kunde inte ta ett litet naket barn med på resan så vi började leta efter kläder. Vi var hemma hos barnet, men mamman var inte på plats. Vi sökte i skåp och lådor för att hitta just dom rätta ekologiska kläderna som skulle passa för resan. Jag vaknade innan vi åkte. Men den starka känslan höll i sig väldigt länge efter drömmen. Känslorna var ändå positiva, inte obehagliga.

I gränslandet mellan dröm

och verklighet

 

finns ljuset och längtan

 

och jag vaknar

kvävd av ångestens

kramande käftar

 

- verkligheten serverad på silverfat


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0