Oro och saknad
Kanske har all oro samband med att jag snart skall återgå till mitt ordinarie jobb - första gången sen Peter dog. Vet fortfarande inte hur jag skall klara av att vara i den omgivningen i 10 dagar i ett streck.
Peter har varit extra mycket i mina tankar den senaste tiden och sakanden har legat på ytan. Min hud känns väldigt tunn just nu. Det mesta gör ont fortfarande och det är svårt att hantera minnen utan att det svider riktigt illa. Det var ju inte såhär november skulle se ut. Vi hade helt andra planer... Det var nu det skulle börja på riktigt.
PETER FATTAS MIG!
Det svider så när man inser att man sitter i ensamheten och tänker på vad man skulle ha gjort... Det tar nog tid innan man kan minnas och tänka fina tankar, inte bara känna en grundlös saknad!
Tusen tack för dina fina kommentarer på min blogg!
Kram och hoppas du har en bra lördag!!
Ja då var det lördag igen suck....ch nu skulle ni suttit och fnissat och druckit vin men så blev det så här...
Imorgon är det fars dag...snart är det jul, tror det är kaoset av alla dagar då man borde ha honom hos sig som slåss innuti. Krama alla vovvarna från oss och ha det så bra det går. Kram
Förstår Dig i allt, i allt. Har nyligen mist min sambo, endast 53 år gammal. Känns verkligen som att man inte orkar, inte orkar alls. Ingen, jag menar ingen, som inte varit där vi är, kan förstå. Alla andra, trots sorgen, fortsätter sina liv, så blir det aldrig för oss, vi som blir kvar med den stora STORA sorgen. Livet tog faktiskt slut, där och då, så är det bara. Det som håller mig på levande är min yngsta dotter, som jag vet, inte skulle överleva utan mig, annars hade jag mer än gärna gått över till den andra sidan. Allt känns bara så jävla tungt och totalt meningslöst. Totalt, ingen, ingen, kan fatta denna hemska känsla. Du är så tapper och duktig, lev Ditt liv för Din fina dotter och försök göra goda gärningar hän och nu. Skickar alla, alla, stora starka styrkekramar jag kan!
