Tårar
Jag är inne i en ny period med tårar och det mesta får mig att gråta. Vanligen ingen hulkande, utdragen gråt. Mera som spontana tårar som bara börjar rinna. Det kan vara en tanke som dyker upp, en text i en sång, minnen eller en bild. Ja, nästan vad som helst.
Ibland förorsakas tårarna av vämod, ibland av sorg. Någon gång av ilska. Oftast av längtan och saknad. Intensiteten i gråten går hand i hand med orsaken. Ju mera rörd och berörd, desto mera tårar.
Idag blev jag extra berörd. Jag har jobbat med Ilona-projektet och stötte på en länk till ett reportage jag har glömt bort. En länk till en fotograf som också gjort ett långt reportage om en cancersjuk flicka. Hans story hade inget lyckligt slut. Fotografen heter Thomas Lekfeldt och hans serie "A Star in the Sky" .
Bilderna berörde mig så starkt att jag har gråtit flera gånger under dagen bara av tanken på bilderna. Speciellt en bild där pappan sitter med sin döende flicka liggande på bröstet. Smärtan som finns i hans ansikte är så olidligt svårt att se. Samtidigt har jag återupplevt min egen känsla när jag stod vid Peters sjukhussäng. Den otroligt starka känslan jag då kände har återkommit gång på gång.
Efter att ha varit inne i den "Sorgfria zonen" har jag åter gått in i processen när alla känslor skall behandlas. Minnen skall upp till ytan och tuggas på nytt och på nytt. Malas till små bitar, dränkas med tårar tills de är färdiga att sväljas igen. Allt skall genom samma kvarn gång på gång tills de malats och tuggats så många gånger att inga beståndsdelar finns längre kvar. Och jag tuggar och tuggar...
Ibland förorsakas tårarna av vämod, ibland av sorg. Någon gång av ilska. Oftast av längtan och saknad. Intensiteten i gråten går hand i hand med orsaken. Ju mera rörd och berörd, desto mera tårar.
Idag blev jag extra berörd. Jag har jobbat med Ilona-projektet och stötte på en länk till ett reportage jag har glömt bort. En länk till en fotograf som också gjort ett långt reportage om en cancersjuk flicka. Hans story hade inget lyckligt slut. Fotografen heter Thomas Lekfeldt och hans serie "A Star in the Sky" .
Bilderna berörde mig så starkt att jag har gråtit flera gånger under dagen bara av tanken på bilderna. Speciellt en bild där pappan sitter med sin döende flicka liggande på bröstet. Smärtan som finns i hans ansikte är så olidligt svårt att se. Samtidigt har jag återupplevt min egen känsla när jag stod vid Peters sjukhussäng. Den otroligt starka känslan jag då kände har återkommit gång på gång.
Efter att ha varit inne i den "Sorgfria zonen" har jag åter gått in i processen när alla känslor skall behandlas. Minnen skall upp till ytan och tuggas på nytt och på nytt. Malas till små bitar, dränkas med tårar tills de är färdiga att sväljas igen. Allt skall genom samma kvarn gång på gång tills de malats och tuggats så många gånger att inga beståndsdelar finns längre kvar. Och jag tuggar och tuggar...
Ännu en novemberdag
Alla färger suddas ut till den gråa nyans
Fast jag vet att solen finns där nå'nstans
Har jag svårt att se det ske
Som ett litet barn kan se
Tårar från himlen, när änglarna gråter
Är tårar av glädje och tårar av hopp
Tårar från himlen, när regndroppar faller
Blir till en flod som bär kärlekens bud till dig
Ja, jag ser hur månen lyser ner på mig
Jag tänker: kan man fara dit, kan jag hitta till dig
En resa bortom både rum och tid
Kräver barnens fantasi att göra tanken fri
Mellan dröm och verklighet
Finns svar på livets hemlighet
Frank Ådahl/Tårar från himlen
Kommentarer
Postat av: Emma
Fantastiska och fruktansvärda bilder. Hade inte sett den serien förr.
Postat av: Den Långa Vägen
Jag hade också glömt bort dom här emellan. Det fanns väl en orsak till det. Men otroligt vackra och gripande bilder.
Trackback
