Födelsedagskalas
Min brorsdotter och guddotter, Daniela, fyllde år idag - 16 år - och hade kalas för släkten. Va trevligt det kändes att samlas med människor man känner och känner för. Människor man kan vara sig själv tillsammans med. En bra avslutning på en bra vecka.
Jag är glad att jag har hundarna. Dom ger mig så mycket livskraft. Så mycket glädje. Känns skönt att ha något levande att röra. Få hålla om och krama. Få somna med någons andedräkt mot min hud. Känna deras värme - hjärtat som slår. Dom kan aldrig ersätta en människa, men dom kan vara som ett surrogat. Bätttre än den totala ensamheten...
Kunde trots allt inte stänga av saknaden. Känslan av att sitta ensam bland alla par fick min ensamhet att kännas större. Påtagligare. Tänkte på senaste gång Daniela hade kalas och Peter var med. Ännu en "utan Peter-upplevelse" man var tvungen att genomlida. Men jag kände mig inte gråtfärdig - bara en nedstämdhet mellan varven som trots allt gick att dölja.
Jag har fått en himla lust att förnya allt här hemma. Gardiner, överkast, dynor, dukar och senast mattorna. Som om jag försöker städa bort det gamla. Ändå vill jag inte städa bort Peter - bara det gamla dammet som finns runt mig. Försöker få mitt hem att se ut som mitt hem - inte vårt gamla hem. Samtidigt som jag vill bevara. Motstridiga känslor även i mitt huvud. Därför hänger Peters skjorta kvar på sin galg i sovrummet. Hans glasögon ligger framme där han lämnat dom. Hans nummer finns kvar i min telefon. Alla sms och mail, hans ring i mitt halsband. Vissa saker vill jag inte röra. Jag vill hålla kvar han doft - något av honom som påminner. För att lära mig klara av minnen...
Jag är glad att jag har hundarna. Dom ger mig så mycket livskraft. Så mycket glädje. Känns skönt att ha något levande att röra. Få hålla om och krama. Få somna med någons andedräkt mot min hud. Känna deras värme - hjärtat som slår. Dom kan aldrig ersätta en människa, men dom kan vara som ett surrogat. Bätttre än den totala ensamheten...
Wilma
Det var ju inte direkt såhär jag planerat att mina nya dynor skulle användas...
Fanny - Prinsessan på ärtan
Kommentarer
Postat av: M o Z o R
ja det är tur att vi har våra hundar. Ensam har fått en ny innebörd - jag ad eingen aning om att man kunde vara SÅ ensam i ensamheten. Ingen ringer eller hälsar på...längre heller. Suck. Så hundar och glada besök gör gott för själven och bara att ha något kärleksfullt hos sig om natten gör också sitt till - jag vet inte vad jag hade gjort utan min tjocka hund bredvid mig när åskan går. Kram
Trackback
