Den Långa Vägen

På tisdagen åkte vi ner för att ställa igång vår utställning "Origo" på GalleriZEBRA i Karis. Nästan 500 km och 6,5 timmar i bil. Resan gick förvånansvärt snabbt, trots allt. Efter att ha packat ur tavlor och diverse tillbehör fortsatte jag till Helsingfors för att träffa min "gamla" vän Thommy. Vi lärde känna varandra när han var 12 år och bodde på samma gård som jag för ca 25 år sen. Vi har inte träffats på 2-3 år, så det var mycket att ta igen. Det var så underbart kul. Att få prata riktigt gamla minnen och verkligen skratta så tårarna bokstavligen rann. Vi satt och lyssnade på den musik vi gjort - och konstaterade: det var inte så dumt alls. Det lät riktigt bra, faktiskt. Jag fick också älta Peter, vilket jag inte gjort på länge. Vi hade långa och djupa diskussioner om livet - något jag saknat så mycket sen jag förlorade Peter. Det var mycket vi hann diskutera under dom tre nätter jag övernattade i Helsingfors.

På onsdagen hängde jag bilderna med Thommy och min dotter Ida och på torsdagen var det äntligen dags för vernissage. På dagen hade vi besök av fotostuderande från Yrkessklan i Karis och vi skulle presentera våra bilder. Det blev svårt och jag grät väl mig genom min presentation, men det verkade som om dom förstod vad bilderna handlade om och symboliserade. Inte Riga och öde hus, utan om mina känslor, min saknad och min sorgeprocess. Jag kände att det blev en avslutning på något som Peter och jag börjat. Det kändes också som en kompensation för det jag blivit utestängd från. Det här var min grej, bara för Peter - bara jag för honom. Min egen ritual för att avsluta.

Det kom massor med folk till vernissagen. Tusen tack till alla - ingen nämnd och ingen glömd-som ställt upp för mig både med hjälp, att finnas på plats, genom hälsninger, blommor och nattkvartering. Ni är guldvärda. Det är så skönt att ni finns! Min ryggsäck var fylld med positiv enregi när jag åkte hemåt, och jag kände att även min aura hade ändrat färg till det varmare.

Upphängningen 27.10

Thommy hjälper med att mäta

Ida var med som smakråd och hjäpreda

Resultatet

Just innan vernissagens börjar

Mycket besökare

Jag tillsammans med en del av mina nära och kära