Tomhet
Ilska, irritation, besvikelse och allmän nedstämdhet. Vill sparka och slå. Skrika och fräsa. Men istället har jag jobbat frenetiskt på två skolarbeten hela veckoslutet och fått ena klart och det andra nästan klart. På seneftermiddagen en sväng till Karoline och sen till graven, där jag satt och försökte svälja min besvikelse... När Peters hjärta slutade slå, slutade jag att exictera. Tänkte: Peter, jag förstår dig bättre än någonsin. Allting är precis som du sagt.
Det är sådana här dagar jag saknar Peter, som jag kunde öppna mig för utan att behöva gallra. Kunde säga precis hur jag känner, varför och utan att behöva vara rädd att det skulle användas emot mig eller att jag skulle bli kritiserad eller utdömd... så jag pratar med Peter inom mig. Pratar, pratar och pratar, utan att få svar. Men det lättar lite - och kanske han hör mig.
Idag känns saknaden som ett stort, öde och väldigt mörkt tomrum...
Utan dig slits min själ sönder.
Sekundernas utdragna nålsstygn river mig
när jag famlar genom dagarnas töcken.
Inte ett ljud, inte en viskning.
Ingenting utom den enda tanken.
Du.
En ögonblicksglimt av lycka -
stapplande önskan i svart ensammörker
driver mig mot det flämtande ljuset.
Inget omkring mig, inget inom mig.
Allt i ett enda skälvande andetag.
Du.
Johanna Sundberg
Det är sådana här dagar jag saknar Peter, som jag kunde öppna mig för utan att behöva gallra. Kunde säga precis hur jag känner, varför och utan att behöva vara rädd att det skulle användas emot mig eller att jag skulle bli kritiserad eller utdömd... så jag pratar med Peter inom mig. Pratar, pratar och pratar, utan att få svar. Men det lättar lite - och kanske han hör mig.
Idag känns saknaden som ett stort, öde och väldigt mörkt tomrum...
Utan dig slits min själ sönder.
Sekundernas utdragna nålsstygn river mig
när jag famlar genom dagarnas töcken.
Inte ett ljud, inte en viskning.
Ingenting utom den enda tanken.
Du.
En ögonblicksglimt av lycka -
stapplande önskan i svart ensammörker
driver mig mot det flämtande ljuset.
Inget omkring mig, inget inom mig.
Allt i ett enda skälvande andetag.
Du.
Johanna Sundberg
Kommentarer
Postat av: Malle o Zassa o Rakel
Ja jag har också en sån dag. Dagen hade varit perfekt om han bara var här-dag. Jag fattar ingenting av vad som hände-dag. Hur kan du vara död när jag behöver dig så mycket-dag. Att tappa livsuppgiften, ryggraden och stöttestenen. I mitt fall var min älskling på många sätt mer beroende av mig till stöd men ändå. Att vara ensam och obehövd. Uppgiftslös, meningslös, kärlekslös.
En jag gör vad som helst för att du skall komma tillbaka-dag.
Suck.
Och stor kram.
Postat av: Ilse
Oj, den sången väcker många minnen!
Saknar dig, Lisen.
Kram
Trackback
