Den Långa Vägen

Jag har hållit kroppen sysselsatt för att mota den malande ångesten. Gått i skogen i flera timmar. Åkte till graven. Tände nya ljus och satt där en stund - utan att gråta. Sen hem och tillredde svampen jag hittat. Satte namnlappar på hela min fotoutrustning. Gick genom bilder och plockde ihop ett paket åt Ida av bilder av henne, eftersom hennes dator gått sönder och alla bilderna försvann. Lekte hundspa - gick genom alla hundarna med rakning, kamning och tvättning. Och plockade bort alla älgflugor vi dragit med hem från skogen.

Jag mot ångesten: 1 - 0

Pratade i telefon och försökte trösta en vän som sörjer sin förlorade kärlek. Insåg att förlusten av en kärlek genom separation eller skilsmässa inte alls är lättare att hantera. Det kan göra minst lika ont. Försökte tänka mig in i en situation där jag själv skulle förlora Peters kärlek. Att kunna se honom men inte nå honom. Bara tanken gjorde ont. Att förlora hans kärlek... Inget hade kunnat kännas värre. Inte ens döden - för hans kärlek fanns kvar. Bara någon timme innan han dog sände han sms att han älskar mig. Natten innan sa han "Lisen, det kommer alltid att vara du och jag". Hans själ gick vidare men hans kärlek finns kvar - inom mig. Den kan ingen ta ifrån mig...

Idag insåg jag att sorgen har blivit lite, lite tunnare - utspedd med en gnutta vardag och förnöjsamhet. Det känns fortfarande omöjligt att tänka i termer som lycka, men jag nöjer mig med att känna mig - nöjd. Att känna någon typ av glimtar av välbehag. Det kände jag idag när jag såg hundarna springa i skogen med en ohejdad glädje. Det känner jag varje gång jag är hos min bror och hans familj. Det kan jag känna när jag pratar med Ida i telefon.

Livet är mera än bara mörker. Livet är mera än bara svart och grått. Livet har fått ett litet stänk av färg och det känns bra. Jag är medveten om att jag kommer att ramla tillbaka till det gråa många gånger om - bli tvungen att kravla mig upp igen, men jag är tacksam för varje stund av lättnad jag känner. Att kunna träda in i den "sorglösa-zonen" ibland - bara för att kunna andas en liten stund... utan att det gör ont.