Nya oceaner?
Själv önskar jag att jag också skulle kunna säga att jag är glad. Men det är jag inte. Jag är fylld av en själslig oro inför framtiden och den bara växer. En malande ångest som biter sig fast genast när jag vaknar på morgonen. Gör jag rätt eller fel?
I går sa jag upp min lägenhet och det kändes ok just i den stunden. Idag känns det inte lika bra längre. Förändringarna känns lite väl stora och skrämmande. Själv känner jag mig väldigt liten i jämförelse.
"Människan når aldrig nya oceaner, om hon inte vågar lämna land ur sikte"
Ja, det är ju kloka ord. Men när man inte vet hur den nya oceanen ser ut känns det inte lika frestande. Är man beredd på alla stormarna det kan medföra?
"Man vet vad man har men man vet inte vad man får."
Och så blir man kvar i det trygga men tråkiga och snurrar i ekorrhjulet utan att kunna komma loss tills att det är för sent att göra förändringar.
Ja, vilket är sist och slutligen bättre? Jag fortsätter att känna ångesten inför det nya. Allt för många "om" och "men" snurrar i mitt huvud och gör själen rädd och osäker. Om jag bara hade Peter att prata med, fråga om råd.
Åh, vad jag saknar dig Peter!
Påsken ja och så utan den man älskar.Allt har påmint mig om min förlust allt härute i den vackra blommande trädgården alla våra planer allt allt allt.Jag försöker och försöker men det går upp och ner.Mår otroligt dåligt vissa dagar.Som du säger saknar någon att fråga saknar någon att planera med och så detta att inte få in i huvudet att det är för alltid.
Hälsningar/Leila
Käraste vän.. Vi känner oss små och rädda för framtiden men om vi inte vågar ta steget.. ta steget in i framtiden och dess förändringar när ska vi då våga släppa taget?
Framtiden är jätte skrämmande även för mig och ibland måste vi våga. jag menar inte att vi ska släppa taget med en gång men en klok vän till mig sa åt mig att börja leva, våga släppa lite grann. Ett steg i taget. Förändringar är inte alltid av ondo, och om vi visste allt om vår framtid skulle vi våga leva då?
En dag i taget, steg för steg kommer vi ur vårt mörker till en ny framtid som förhoppningsvis kan föra med sig lite under i vardagen.
Kram Annelie
Käraste vän.. Vi känner oss små och rädda för framtiden men om vi inte vågar ta steget.. ta steget in i framtiden och dess förändringar när ska vi då våga släppa taget?
Framtiden är jätte skrämmande även för mig och ibland måste vi våga. jag menar inte att vi ska släppa taget med en gång men en klok vän till mig sa åt mig att börja leva, våga släppa lite grann. Ett steg i taget. Förändringar är inte alltid av ondo, och om vi visste allt om vår framtid skulle vi våga leva då?
En dag i taget, steg för steg kommer vi ur vårt mörker till en ny framtid som förhoppningsvis kan föra med sig lite under i vardagen.
Kram Annelie
Det känns alltid skrämmande att kasta sig ut för stupet innan man vet om vingarna bär, men jag vet att dina vingar bär och att du kommer att klara det här!
Mark Levengood förklarade så bra om hur man traskar på på samma väg utan att märka att en annan väg går parallellt, men när man märker den ska man testa hur det känns att gå där, för det kan vara en mycket bättre väg, men det vet man inte innan man gått där!
Det känns alltid olustigt att lämna det som för en varit tryggheten, även om man inte trivts i den, så blir det den vardagliga tryggheten. Men jag vet att de flesta beslut jag gjort har varit av god art, inte alla, men de som känns rätt från början ska man förlita sig till. Jag är säker på att du gör det rätta för dig nu just även om det kan kännas som om du kastar dig ut i det okända, men det kommer också bli din trygghet i ett senare skede. Och sen din lycka.
Jag önskar dig all lycka till!
Styrkekramar Maria
Lilla vän..det är inte lätt att slänga sig ut i det okända...men om man inte gör det utan stänger in sig med alla minnen riskerar man att bli gammal och bitter på livet..
Jag har också börjat göra om mitt liv...första året var allt kaos..känslorna rusade upp och ner, var verkligen berg och dalbana..
Sedan kom mer och mer tankar på att JAG faktiskt levde och vill känna att jag lever..inte bara finnas till..
Det tar tid att skaffa sig ett nytt liv med framtidstro...
Kämpa på framåt och tänk positivt..
Jag fick nästan dåligt samvete när jag började försöka leva..konstigt???
Och visst kan man fatta fel beslut och det kanske inte blir så bra som man tror....men det kan också bli så mycket bättre än man någonsin kunnat ana :-)
Så kämpa på Du fixar detta :-)
