Den Långa Vägen

I världen är du bara någon - för någon kan du vara hela världen!

Jag känner mig lycklig

När jag vaknade idag kände jag mig väldigt lätt. Det kändes underbart att vakna till en ny dag. När jag gick ut med hundarna och återvände hem kände jag hur en härlig känsla spred sig inom mig. Jag kände mig lycklig.

Lycklig över det hem jag har. Jag har hittat ett ställe där jag verkligen trivs. Lycklig över mina fyra fyrbenta vänner som gör mig så glad med sina små hyss. Inte alla men dom flesta... Lycklig över att jag får fotografera. Göra det jag älskar mest av allt. Lycklig över de vänner som finns där ute och som jag känner tillit till. Lycklig över alla de okända människor jag fått träffa i sommar.

Lycklig över att jag mår så bra. Idag kunde jag till och med tänka på Peter enbart med glädje. Vara lycklig över den tid vi fick dela. Den var alltför kort men intensiv och fylld av kärlek. Det var vår tid då. Nu är nu. Efter att ha gått i mörker lever jag igen.

Vi kom körande genom skogen

Genom ett landskap som var svart och stort

Vi hade åkt hela natten längs denna ödsliga väg

Vi hade kört länge, vi hade kört fort

Jag tog en kurva och plötsligt var vi där

där skogen tar tvärt slut och allting är

en öppen slätt igen

och gryningen kom smygande

som en rodnad, som en flamma

Vi hade tagit oss ut ur mörkret

Vi hade en lång natt bakom oss

Nu kunde vi se långt bort i fjärran

Vi hade tagit oss ut ur mörkret

Det var så skönt att se ljuset igen

Ur "Ut ur mörkret" - Ulf Lundell

Månbryggan över Brändö

Kan bara le :) Så skönt att läsa, Kramar!

Vad härligt att läsa detta! Jag tycker du ska göra en bok av hela din blogg. Den skulle kunna hjälpa många människor som är i samma situation. Den har hjälp mig mycket.

Kram

Håller med Ulla.S., det är såna här texter andra ger ut som bok!

Jag är så glad för din skull att du får känna lycka igen! :)

Jag kan bara instämma så fint att läsa och så bra texter du hittar.Tycker också att du borde ge ut en bok av din blogg för den skulle hjälpa många som drabbats av sorg.

Jag läser detta och ler en smula. Efter att mist min lillebror, 42 år, i cancer för fyra år sedan och min pappa i mars detta år och nu vår älskade hund i fredags så måste livet fortsätta. Jag reser mig efter varje gång som fötterna tappar fotfästet, gång på gång, och där emellanåt så känner jag denna livsglädje och ljuset som du nu ser.

Stora styrkekramar från mig till dig<3

Jag läser detta och ler en smula. Efter att mist min lillebror, 42 år, i cancer för tre år sedan och min pappa i mars detta år och nu vår älskade hund i fredags så måste livet fortsätta. Jag reser mig efter varje gång som fötterna tappar fotfästet, gång på gång, och där emellanåt så känner jag denna livsglädje och ljuset som du nu ser.

Stora styrkekramar från mig till dig<3