Sorgligt
Efter mitt inlägg "I den långa vinterns spår" fick jag ett mer eller mindre upprört svar av en läsare jag inte känner. Hon ansåg mig vara respektlös gentemot Peters släktingar. Jag förstår inte riktigt varför. Dom ljus jag tänder på Peters grav står för mig. Dom tänder jag för Peter, och enbart för Peter. För mig känns det sorgligt att ljusen hinner slockna innan jag kommer hem efter 10 dagar på jobb. Jag förstår inte vad det har med Peters släkt att göra och deras ljus. Det handlar väl ändå inte om någon tävling?
För mig är det viktigt att själv tända ljusen - med riktig eld. Det handlar inte bara om att något skall lysa på hans grav. Det handlar om att den levande elden skall brinna. För mig är det också en symbol för det liv Peter hade i sig. För han var så full av liv. Därför skulle jag personligen aldrig kunna ens tänka mig att sätta ett elektriskt ljus på hans grav. För mig skulle det kännas som att överräcka en bukett plastblommor när man går på besök. Men kanske är jag gammalmodig - må så vara. Men såhär känner jag. Känner någon annorlunda är det ok.
Jag är också väl medveten om att det är VÄLDIGT många som sörjer Peter - även dom som aldrig varit till hans grav. Antalet besök på en grav är väl ingen måttstock för sorg. Personligen går jag dit för att få lindring i sorgen och för att få tända mina ljus. För det är där jag känner hans närhet - på mitt sätt. För det är där han är och inte är.
Jag har strävat till att hålla min blogg på en ärlig men saklig nivå. Jag har aldrig nämnt någon vid namn på ett sånt sätt, som fått dom att stå i dålig dager. När människor nämnts vid namn har det uteslutande varit i positiv anda. Jag har på ett öppet sätt berättar om mitt sorgearbete utifrån mina egna upplevelser. Utifrån min synvinkel. Så som jag känner. Stått bar och avskalad inför människor jag inte ens vet vem dom är. Ibland är jag ledsen över saker och jag känner också besvikelse över vissa människors beteende. Det har jag också skrivit om i bloggen. Det skulle dock aldrig falla mig in att hänga ut dessa människor på bloggen vid namn. För det handlar fortfarande bara om MINA upplevelser. Om någon har kännt igen sig, så handlar väl det också om DERAS upplevelser.
Men framför allt handlar det om respekt. En respekt jag önskar skulle vara ömsesidig.
Bloggens främsta syfte har varit att tvinga mig själv att bearbeta mina känslor och tvingas känna efter vad jag på riktigt känner. Att våga vara ärlig med vad jag känner och det är inte alltid så lätt. Men jag ser ingen anledning till att ljuga om vad jag känner och upplever. Det är som att stå och ljuga för mig själv. Att ljuga för sig själv gagnar ingen. Allra minst en själv. Det hoppas jag flera skulle inse.
Ett annat syfte har varit att dela med mig av mina erfarenheter i mitt sorgearbetet med andra sorgesystrar - på samma sätt som jag kännt att jag fått stöd av mina sorgesystrars bloggar. Att kunna jämföra upplevelser. Kunna se i vilket skede förändringar börjar ske. Att få hopp av att se att det finns sorgesystrar som hittat tillbaka till livet. Att kunna känna igen frågorna som dyker upp. Ilskan som finns under ytan. Glädjen, som ibland känns förbjuden. Rädslan inför framtiden. Tankarna om ensamheten. För att bloggen skall nå dom som bäst behöver den har jag velat ha bloggen öppen. Och jag önskar att jag även i fortsättningen skall kunna ha det så. Med all respekt.
Ja...och då blev det plötsligt jävligt lätt att glömma att du var Peters kvinna, hans val här i livet. Är inte "familj" ungefär släktingar med? Varför i hela friden skulle din närvaro där vara något alls för hans släktingar? Du var ju den han valde!!!! Fnyser.
Jasså... trodde det var slut mellan Peter och Lisen! efter alla inlägg på hanns fb sida strax före hans död!
Till dig Lisen ett stort tack. Jag har följt din blogg nästan från första början. Jag har alltid beundrat ditt sätt att skriva och sätt att få dina känslor nedskrivet. Jag beundrar dig också för ditt mod att stå framför oss du inte känner och vågar säga hur illa du mår. Jag har också stor respekt för det sakliga sätt du har att framföra dina tankar när du berättat om situationer där du involverar andra människor. DET kallar jag för respekt. Jag blir så ledsen att det finns såna respektlösa personer som använder en sorgeblogg för personliga påhopp. Jag saknar verkligen ord.
Min man dog ett par veckor efter din Peter. Det har känts tryggt att ha någon att följa som går samma väg som jag och har hunnit ungefär lika långt i prosessen. Jag har inte mod nog att skriva blogg även om deet säkert skulle vara ett bra sätt att bearbeta därför tackar jag dom modiga kvinnor som vågar blotta sin sorg för oss andra i samma situation.
DU HAR ALL MIN RESPEKT LISEN och jag önskar få följa din långa väg ännu i fortsättningen.
MVH
Ulla i Borås
jag tycker du är modig som vågar skriva så öppet om såna känsliga saker. bry dig inte om dom idioter som inte har fått lära sig vanligt folkvett.fortsätt att skriva som du hittintills gjort.massa massa tröstekramar Lisen och hoppas att du en dag kan vara riktigt glad igen för det skulle nog DIN peter gilla hälsar fia <3 <3
Jag minns också inläggen på Peters fbsida där man klart och tydligt fick uppfattningen att det var slut. Det som skrivs på fb kan ju tas bort men går alltid att få fram...
Och jag minns klart och tydligt hur lyckliga Peter och Lisen var när jag såg dem en kort tid före olyckan. Märkligt att lycka och kärlek sticker i ögonen på andra lika mycket som sorg tydligen!
All styrka till dej Lisen, fast jag hoppas att du inte läser de här kommentarerna...
Och jag minns klart och tydligt hur lyckliga Peter och Lisen var när jag såg dem en kort tid före olyckan. Märkligt att lycka och kärlek sticker i ögonen på andra lika mycket som sorg tydligen!
All styrka till dej Lisen, fast jag hoppas att du inte läser de här kommentarerna...
Styrkekramar till dig Lisen!
Jag brukar aldrig kommentera men brukar läsa din blogg med jämna mellanrum. Nu måste jag säga att jag blir så förbannad på dessa korkade människor som inte inser var gränsen går. Om man medvetet försöker göra någon illa med påhopp på en sorgblogg kan man inte ha riktigt allt under kontroll.
Jag har kännt Peter i åratal. Sett honom i olika skeden i livet men aldrig så lycklig som han var sen han träffade dig. Aldrig har jag heller hört någon prata så vackert om sin flickvän som han gjorde. Vi brukade ibland ta en kaffe på stan och varje gång jag såg honom så berättade han alltid om Lisen som var så bra för honom. Lisen som var så fin. Dig träffade jag en gång när ni var på Fredrika i maj. vet inte om du kommer ihåg. Ni hade nyligen varit till Riga och Peter pratade om resan med en sån glädje i rösten. Det är sällan man ser ett par som var så gjorda för varandra som ni. Jag var så lycklig för hans skull för han hade länge sökt den kvinna som du var för honom, Lisen. Och din blogg bevisar att han var det även för dig. och det såg jag i era ögon när ni såg på varandra.
Håll huvudet högt. Du ska inte bry dig om att det finns idioter i vår värld. Men saliga äro de korkade ty de flyta när syndafloden kommer. All respekt till dig och en stor kram från L.
Du kan höra av dig via mail om du vill. Jag finns för dig.
Gud det bara kokar i mig, vad är det för människor!!! Du skriver så fint och varmt, hur kan någon tycka något annat?? Genom att följa din blogg har jag ju förstått att du och Peter var ett, ni var allt för varandra! Hoppas att du kan fortsätta skriva för du är ett stöd, inte bara för mig!
Kram!!
Hej Lisen,
Länge sen, tiden går.. hoppas du har det bra! Vilka märkliga kommentarer du fått, ignorera dem! Jag o de flesta andra beundrar ditt mod att skriva så öppet, om något så svårt. Jag jobbar på Åbo akademi nu, som forskningsbiträde :)
Många kramar till dig!!
ANNA och CAMILLA. Kanske ni ska hålla er till Facebook där ni hör hemma. Samtidigt kan ni passa på att gå och titta på Peters relationsstatus och SEN dra slutsatser. Det borde ni ha gjort innan ni kom hit och öppnade er. Att ni inte ens kan ha respekt för de döda. Peter har ju ingen chans att komma här och försvara sig. Ni har helt tydligt inte läst Lisens blogg och speciellt inte det inlägg ni kände ett brännande behov av att kommentera något ni inte hade ett hum om. Ni är så pinsamma att man skäms för er skull. Era inlägg är totalt orelevanta i sammanhanget och har inget med Lisens sorg att göra överhuvudtaget. själv visar ni vilka små ärthjärnor ni är. Skulle ni ha ens lite folkvett skulle ni be om ursäkt.
Lisen - håll huvudet högt. Vi är många som står bakom dig. Styrkekramar från Malin i Vasa.
Håller fullständigt med föregående talare. Undrar verkligen vart Camilla och Anna vill komma med sina irrelevanta inlägg. Försöker dom säga att man bara har rätt att sörja om man har en relation? Vad jag vet har Peter och jag aldrig haft någon relation men jag har sörjt honom ändå. Och då kände jag honom inte ens i närheten så bra som Lisen gjorde. Stor kram till dig Lisen. Jag ringer dig när du kommer från jobb för du är väl på jobb ännu enligt mina uträckningar. Kram Karin
Jag blir så f-bannad så jag snart exploderar! Hur har man mage att komma med sådana kränkningar till en person som sörjer! Som Lisen själv skrev: det är ingen tävling om vem som sörjer mest. Alla sörjer på sitt sätt men att medvetet försöka såra en annan människa på det där viset....grrrr.
JAG är GLAD att du funnits Lisen! Att jag fått följa dig i mitt eget sorgearbete. Du har hjälpt mig mer än du anar där jag kännt samhörighet, en sorgesyster när jag förlorade MIN Peter!
Fortsätt skriv på ditt rena ärliga sätt. Du är underbar!
Som Malin skrev: Lisen - håll huvudet högt. Vi är många som står bakom dig. Många kramar från Boden
Underbara lilla mäniska fortsätt att skriva i bloggen som du gör nu Din sorg är din och tack för att du orkar dela med dej av livet utan Peter
Vi är flera som tänker på dej varje dag
Kram från Kicki
Camilla och Anna
Jag sitter här med ett så stort frågetecken i mitt huvud och undrar vad har era kommentarer på Lisens inlägg Sorgligt att göra.
Skitsnack kan ni hålla er med på Facebook istället. Inte på denna underbara sorgeblogg.
Har ni ingen som helst respekt. Ni har ingen aning om vad sorg är. Vi är många sorgesystrar som följer Lisens blogg och era idiotiska kommentarer sårar oss och Lisen.
En stor ursäkt till oss alla tycker jag att ni skall ge oss.
Stor kram Lisen...livet tar krokiga vägar ibland...du läser ju min blogg...och vet ju hur jag har det efter min mans borgång och med mina besök på kyrkogården...jag skakar bara på huvudet och tänker på "den kinesiska presentbutiken" ;)
Håll huvudet högt och hjärtat varmt! Fast det vet jag att du gör. Kram
Alltså,vad är detta!! Vad är ni för hjärtlösa människor?? Ni sparkar på en människa som redan ligger! Ni kan utan tvekan INTE ha upplevt något negativt över huvudtaget i era små patetiska liv för i så fall skulle ni inte veta innerbörden av ordet visa respekt (ta och slå upp det i en ordbok flickor!!)!
Alternativt att er intelligens nivå är i grad med att ni jyst och jyst kommer ihåg att andas!!
Att någon som sörjer inte ska få sörja i fred på sin blogg utan att få spydiga kommentarer!! FY F*N för er!
Styrke Kramar till dig Lisen!
