Den Långa Vägen

I världen är du bara någon - för någon kan du vara hela världen!

Från ett förhållande till att bli änka

Det tog 383 dagar. Även om jag tänkt på det många gånger så skulle det räcka över ett år att få det gjort - en sån enkel liten sak som ändå kändes oöverkomligt svår. Att ändra status på Facebook från "i ett förhållande" till "änka". Det har hänt att jag fått gratulationer och folk har varit uppriktigt glada över att upptäcka att jag är i ett förhållande - bara för att konstatera att det "trampat i klaveret" (inte vad jag tyckt utan dom själva). Ångerfyllda har dom bett så mycket om ursäkt.

Men nu är det äntligen gjort. Nu har jag erkännt, eller ska jag snarare säga underkastat mig att se mig som änka, fast det inte kändes riktigt hundra. När det stod att "Om du väljer att trycka på ok så kommer ditt förhållande med Peter Wiik att upphöra" så kändes det lite kusligt. Tänk att det bara är att trycka på en knapp idag och så är det förhållandet borta. Skrämmande. Verkligen på riktigt. Jag vill ju inte att det ska upphöra, men jag har ju inget val. Inte om jag tänker gå vidare.

Hans telefonnummer kommer att få hänga med ett tag till. Antagligen så länge tills telefonen paijar och nummern raderas med våld. Likaså kommer Peter att finnas kvar på min vänlista. Jag kan bara inte radera honom. Det blir för mycket. Ett steg i taget får det bli.

För andra kan det låta som en liten grej men jag har precis i veckan gjort samma sak. 347 dagar tog det mig att ändra från förlovad till änka. Sen tog jag bort hela statusen. Just nu är jag ingenting. Att ändra till singel är för svårt men att ändra till inget är lättare. Jag har dessutom flyttat vår förlovningsring från fingret till ett halsband. Det var ett enormt beslut att ta men jag har också underkastat mig det faktum att jag inte längre är förlovad. jag har inte accepterat det men underkastat mig det. Ett stort steg att ta men någon gång måste man. Jag är stolt över dig min vän att du klarade av att ändra status för det blir så definitivt.. En bamsekram till dig från mig och med hopp om en ljusare framtid.

När en vän dog för många år sedan kunde jag inte radera hans telefonnummer, men telefonen tömdes på alla nr när den var på reparation flera år senare och jag behövde inte radera honom, för det var så det kändes, som att jag skulle radera honom!

Jag har kvar min mormors telefonnummer i telefonen ännu, och hon dog för mååånga år sedan. Jag har tom bytt telefon sen dess, men hon hänger kvar... Jag skickade för inte så längesen i misstag ett sms till hennes telefonnummer (fast telefon dessutom) och kunde inte annat än gapskratta åt mig själv när jag upptäckte misstaget, då jag började fundera varför mamma aldrig svarade på min fråga i sms:et :-)

Ja det är svårt. Jag står som änka jag med på FB....E´s telefonnummer och alla hans sista sms försvann av sig självt när min iPhone krashade, jag stod på Telenor och grät förtvivlat fram att "min man sista "skall du ha något från kiosken, PUSS" bor där inne....men det var kanske lika bra, tids nog är det ju ändå dags att sluta läsa dem....sms-en. Jag har raderat nästan hela hans facebookskonto, tagit bort alla vänner utan mig...kvar är att ta bort mig också och radera det sista lilla som var han där. Och hans mail. Det är tugnt. I veckan kom skattebeskedet...och förmodligen det allra allra sista brevet någonsin till mig som företrädare av dödsbot...från och med nu kommer aldrig mer ett brev i hans namn att komma genom brevinkastet. Jag börjar få svårt att minnas hans personnummer...jag minns inte längre riktigt hans röst...eller hur han luktade i nacken. Jag vet bara att jag älskade det...och att jag aldrig mer kommer att bli påmind om varför.

Kram Lisen....stort steg i rätt riktning! Oundvikligt.

Är änka sedan fyra månader, eller vet inte om det kan kallas änka då vi bara var sambo. Han kämpade med sin lungcancer i 15 månader, men vi förlorade tyvärr kampen. Står också som änka på FB, det kändes helt fel att skriva singel. Har stängt ner hans egen FB. Ringer ibland till hans mobil och lyssnar på hans inspelade svarsmeddelande. Gjorde det senast igår och tårarna rann.....

I andras ögon kan det verkligen låta som en bagatell men för oss betyder det ju så mycket, det e ju liksom det sista man har kvar även om man vet innest inne att det inte förändrar något... Vi är ju så olika också, jag raderade Thomas nr efter bara någon månad och tog bort mitt civilstånd på fb samtidigt... Det får ta den tid det tar... Föresten gick min mobil sönder för någon månad sedan och då fick jag panik då jag insåg att massor av fina bilder försvann... Nu känns det ok igen, han finns ju alltid med hos mig!



Kram och bra jobbat!

Kom in på din blogg av en ren slump, när jag sökte runt lite på google. Jag började nästan gråta när jag läste din text. Vilken smärta det måste vara att mista någon man älskar.