Den Långa Vägen

Jag var på väg hem. Körde som vanligt lite fort, för jag ville snabbt komma hem. Det var sent -  kolmörkt. Jag pratade i telefon. Plötsligt dök en tanke upp i huvudet från ingenstans, mitt i samtalet - tänk om det kom en älg över vägen. Tänk om jag krockar och dör och kommer till Peter. Tänk om jag inte dör, utan blir bara svårt skadad och ligger förlamad resten av livet. Alla tankarna rusade genom min hjärna på nån sekund - och av ren instinkt lättade jag på gasen och saktade farten. 15-20 sekunder senare sprang en älg över vägen - rakt framför bilen. Hade jag inte lättat på gasen hade jag varit på den punkten där älgen kom...

Jag blev inte rädd. Kände bara någonslags lättnad. Och en konstig känsla av glädje - nån vakar över mig.

Det har hänt tidigare. Att nån konstig tanke plötsligt dykt upp från ingenstans och räddat situationen. För en tid sedan skulle jag åka tåg. Tåget var på inkommande. Jag fick ett plötsligt behov av att kolla om mitt personkort låg i plånboken. Jag visste att det är där - det ligger alltid där. Men nu måste jag bara kolla. När jag öppnade handväskan fanns där ingen plånbok. Jag grävde och sökte, hörde hur tåget närmade sig. Rusade till bilen - sökte men hittade den inte. En tanke dök upp i huvudet - titta under frambänken. Där låg plånboken. Och jag hann till tåget - med både plånbok och personkort i behåll.

Kanske är det slumpen. Kanske det är en instinkt. Ett sjätte sinne kanske? Jag tror det är min skyddsängel som finns med mig - som ser faran och styr mig. Håller mig kvar.