6. December
Idag har jag och hundarna tänt ljus för Finland, som firar sin självständighet. För krigsveteranerna som gjorde detta möjligt. För Peter som jag saknar i mitt hjärta och vid min sida. För Fanny som är tapper och duktig och kämpar sig tillbaka efter operationen. För alla de som gjorde det möjligt för Fanny. För alla nära och kära och vänner som kommit ihåg mig när livet känts jobbigt. För Stig och Ann-Christin som varendaste vecka bryr sig, ringer och kollar att allt är ok. För mina sorgesystrar som kämpar på, på sina håll och stöttar mig och varandra i sorgearbetet. För livet som en dag kommer att segra.
Vissa dagar känns det faktiskt bra att leva.
Vissa dagar känns det faktiskt bra att leva.
Kommentarer
Postat av: Ulla
Jag är så glad att jag hittade din blogg. Det hjälper mycket att läsa det du skriver. Min man gick hastigt och oväntat bort på midsommaraftonen i år.
Postat av: Den Långa Vägen
Tack Ulla!
Jag deltar i sorgen efter din förlust. Det är skönt med sorgesystrar. Känna att det finns någon som verkligen förstår vad man pratar om. Jag har själv följt med ett antal bloggar av änkor och det har varit skönt att se att man inte är ensam med alla funderingarna, tankarna och känslorna.
Trackback
