Tio månader
Jag saknar dig, Peter.
I'll always see you soar
Above the sky
In my heart
There will always be a place
For you for all my life
I'll keep a part
Of you with me
And everywhere I am
There you'll be
On these times
And the dreams
We left behind
I'll be glad 'cause
I was blessed to get
To have you in my life
When I look back
On these days
I'll look and see your face
You were right there for me
Well you showed me
How it feels
To feel the sky
Within my reach
And I always
Will remember all
The strength you
Gave to me
Your love made me
Make it through
Oh, I owe so much to you
You were right there for me.
Ur There you'll be/Faith Hill
En bamsekram till dig min vän <3
Oj, har suttit och maratonläst din blogg. Vet inte riktigt hur jag hamnade här och varför jag fastnade. Ditt sätt att beskriva saknaden och sorgen efter Peter berör mig så otroligt mycket. Kom att tänka på det här att vi på något sätt "känner" att någon som gått över till andra sidan ändå kan göra sig påmind när jag en dag "mötte" min mamma. Hon dog plötsligt i en ålder av 63 för snart 8 år sedan. Min fina mamma som jag sörjer än idag. Jag vet att hon finns med mig och det gör mig lugn. Men saknaden, den kommer alltid att finnas där. Den blir liksom inte mindre. Den blir annorlunda. Jag hoppas du finner ro i din sorg och saknad efter Peter.
Kram
Taina
Läser också denna blogg och är glad att jag hittade den för den beskriver precis hur det är och det skänker en tröst i att se att känslor är så lika i denna bottenlösa sorg.Hoppas också att livet så småningom skall bli lättare att leva för oss som mist en själsfrände och att vi iallafall delvis kan bli hela igen.
Hur e det med dig Lisen? Jag saknar dina inlägg, hoppas du är okej. Kram Malle
