Åtta månader

Saknaden har legat som ett moln över mig, som en längtan tatuerad i själen. Åtta månader. Tidsbegreppet känns obefintligt - nu, då, länge sen och nyss. Allting som en enda stor klump av dagar, nätter, ljus och mörker, värme, kyla - och overklighet.

En ångest under huden som sprider sig till hjärnan. Hjärnan som försöker vara rationell. Hjärtat som fortfarande blöder vid blotta tanken på dig. Livet känns förvirrande. Nästan olidligt onödigt ibland. Varför ska jag fortsätta här när du inte finns vid min sida? Och hjärnan hittar tusen orsaker medan själen längtar bort. Min halva, sargade själ. 

Peter, jag saknar dig... ♥♥♥


Ack, att fönster se
och väggar minnas,
att en trädgård kan stå och sörja
och ett träd kan vända sig om och fråga:
Vem har icke kommit och vad är icke väl,
varför är tomheten tung och säger ingenting?

-Edith Södergran-

Kommentarer
Postat av: Malle o lilla R

Ja jävla saknad!

2011-02-07 @ 20:27:51
Postat av: Malin

Så sant. Det du skriver går rakt in i mitt hjärta, i min kropp, du sätter ord på mina känslor... Hatar saknaden, hatar känslan när jag inser att det är verklighet... Hatar så mycket men börjar kunna tycka om igen.. Ha det så bra!! Kram!

2011-02-08 @ 15:34:36
Postat av: Ulla.S

Du kan verkligen skriva precis så man känner igen sig. Man tycker att allt går bra och man är glad. Då utan förvarning åker man ner i ett svart hål igen.

2011-02-08 @ 16:08:18
Postat av: Annelie

Hur kan tiden gå så fort och så långsamt på samma gång?

Sänder massor av styrkekramar från Boden <3

2011-02-08 @ 23:08:05
URL: http://annisund.blogg.se/
Postat av: Marika

Beundrar verkligen din förmåga att få lagt orden i rätt ordning så man verkligen förstår hur du menar.

Och så borde vi ju nog ha en tekväll snart!

Styrkekramar!

2011-02-09 @ 19:25:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0