Tåget som försvann
Öde och elände. Här sitter man motvilligt och stirrar på väggarna på tågstationen i Seinäjoki. Om allt gått som smort hade jag vid dethär laget fått stiga av tåget i Vasa och krypa ner i min egen säng. Men så är inte fallet. I stället sitter jag här och är smått irriterad. Ibland är det inte lönt att vara så himla artig och vänlig, det skulle lönas att armbåga sig fram så skulle man komma dit man vill. Jag ska förklara varför.
Vårt tåg från Helsingfors var försenat och vi hade inte så lång tid på oss för byte. Det var rätt många som skulle ut och framför mig hade jag några äldre damer som jag tänkte behvöde mera tid än jag att komma ut och byta tåg. Jag släppte dem före mig och några till, eftersom jag visste att jag skulle böka med mitt bagage och täppa till flödet. Och jag tänkte att tåg brukar ju vanligtvis vänta lite om något förbindelsetåg varit försenat.
Jag hade en stor väska, en liten väska pluss en ryggsäck. Jag hade ont i magen och orkade inte bära mina väskor i tunneltrappan så jag tog hissen, som var jätte långsam. När jag äntligen dök upp på andra sidan perrongen så ser jag hur tåget glider ut från stationen. Så där stod jag med mina väskor. Och i fönstret såg jag de två damerna som jag släppte före mig i kön.
Nåväl, jag gjorde dagens goda gärning. Annara kanske de två damerna hade sett mitt nylle i fönstret när tåget stack iväg och tänkt att om bara den förbaskade jäntan inte trängt sig före så hade vi hunnit med tåget.
Nåväl, jag gjorde dagens goda gärning. Annara kanske de två damerna hade sett mitt nylle i fönstret när tåget stack iväg och tänkt att om bara den förbaskade jäntan inte trängt sig före så hade vi hunnit med tåget.
Sånt är livet....
I Seinäjoki
Kommentarer
Postat av: Annelie
Åhhhhhh så irriterande!
Men iofs så som du säger, en god gärning är icke så dumt det heller. Vi som tror på något annat vet att vi får igenom det i sinom tid.
Tack för boktipset, det ska jag definitivt kolla upp.
Kram
Trackback
