Spänning i luften

Allt fler sorgesystrar börjar se sig runt. Försikigt kika ut mellan draperierna på ridån för att se vad som finns runtomkring. Lite, lite glänta på dörren till något nytt. Men det är inte så lätt att glänta så mycket på dörren att man skulle våga släppa in någon. De flesta tycker att det är helt otoligt svårt. Speciellt att lära sig att ta emot någon typ av känsloyttringar när det går åt det positiva hållet.

En av mina sorgesystrar skriver att hon känner sig som överkörd av en bulldozer när hon blir uppvaktad, för det väcker rädsla och ångest. Samtidigt som det är just det hon någonstans långt inom sig vill ha. Nån som bryr sig. Uppvaktar. Säger vackra saker. Ger ömhet och kärlek. Det blir bara lite i fel proportioner. Liksom lite överdosering. För mycket och för snabbt.

Det är så lätt att älska på avstånd. Få sitta hemma och längta efter nån och i fantasin få leva ut sin längtan. Ha förväntningar. Fantisera om hur det kunde vara. Spela kärleksballader för sig själv och fnittra lite barnsligt åt sig själv. Men det är långt ifrån det samma som att stå öga mot öga och slå slag i saken. När verkligheten knackar på, hoppar haren fram, och inget är längre enkelt. Då kommer kraven. De outsagda förväntningarna. Ångesten. Rädslan. Osäkerheten. Och så vill man inte alls så mycket som man ville i fantasin för ångesten har ätit upp viljan och kvar finns bara haren... som inte vågar. Som istället vänder ryggen till och sätter benen på ryggen.

Jag väntar med spänning på följetongen. Hur det går med min sorgesyster och hennes dejt. Lyckas hon tämja bulldozern så att han inte kör över henne eller tröttnar någon av dom innan dom hittat gemensamma spelregler. Jag håller i alla fall tummarna fär dom och följer med deras drama - för det finns mycket där jag själv kan lära och få insikt om...




Kommentarer
Postat av: Malle o lilla R

ja vi håller tummarna ;) för både "henne" och dig! mwahh

2012-01-25 @ 23:04:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0