Den Långa Vägen

Jag har läst mycket sen Peter dog. Lånat hem stora högar med böcker om sorg och om sorgearbetet. Sökt svar på frågor om döden. Läst om människor som under hypnos berättat vad som sker i dödsögonblicket och därefter. Jag har läst om andevärlden och om själen. Om själsfränder.

Dom böcker som gett mig mest är följande, utan inbördes rangordning:

• Själsfränder av Rita Rogers.
• Själarnas resa av Michael Newton
• Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein
• Utan mörker inget ljus av UllaBritt Berglund
• Tröstebok av Margaretha Zandrén-Wigren, Peter Björk m.fl
• Vägar i sorg av Lars björklund och Göran Gyllenswärd

Sälsfränder och Vägar i sorg är länkade till tidigare inlägg som beskriver böckerna. Själarnas resa berättar om människor som under hypnos detaljerat berättar om dödsögonblicket, om livet efter döden och om andevärlden. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva är Ann Heberleins självbiografiska skildring om hur det är att leva med sjukdomen som tidigare kallades manodepressivitet. Även om boken handlar om en sjukdom, så finns det många likheter mellan depressivitet och sorgearbete. Utan mörker inget ljus är en mycket vackert skriven bok som leder läsaren genom det akuta sorgearbetet, genom sorgens olika faser, hur man hanterar mötet med döden som ett barn liksom den kollektiva sorgen då en hel grupp drabbas. I Tröstebok berättar människor om förlusten av en när och kär genom självmord.

Idag fick jag besök och en ny bok att läsa. Min klasskompis från högstadiet, Carola, hälsade på med sin dotter. Med sig hade hon boken Himlen på jorden av James Van Praagh. En bok om hur man skapar andlig kontakt. Boken blir en bra vän att ta med när jag åker på jobb på båten i morgon. Tack Carola.