Just idag är jag stark
Det är länge sen jag har rört vid min blogg. Jag har inte haft behovet att skriva av mig. Jag har helt enkelt varit för upptagen av att vara lycklig. Att känna hur livet har runnit tillbaka ut i mina ådror och hur harmonin har lagt sig över mig som ett blommande täcke över en sommaräng. Det är inte alla förunnade att känna denna lycka. Frihet. Känslan att själv ha fullständig kontroll över dagen. Över livet. Över varandet. Att få vakna på morgonen och inte ha ett enda "måste" som sitter på sängkanten och väntar att få slå klorna i en. Bara få öppna ögonen och känna efter vad man vill - och att få vara lycklig.
Nej, jag är inte nykär. Och nej, jag har inte vunnit på lotteri. Jag har alterneringsledighet och jag ska vara ledig från jobbet ett helt år. ETT HELT ÅR!
När jag jobbade - ibland med tre olika arbeten samtidigt - insåg jag inte hur bunden jag var i mina cirklar. Hur styrd jag var av arbetet. Det är först nu, när jag börjat min ledighet, som jag inser hur stor del av mitt liv jag har satt på att arbeta. Hur stor del av mitt liv har varit styrt av andra. Hur stor del av mitt liv har varit fyllt av "måste" och "borde". Hur trött jag har varit. Hur lite jag har orkat. Och hur glädjelöst jag har levat. Nu vet jag så mycket bättre.
Många frågade mig innan ledigheten började; "Vad ska du göra nu när du är så länge ledig" och jag svarade "Så lite som möjligt, och bara det jag verkigen vill". Det är precis vad jag har gjort. Fotograferat lite, sysslat med bilder. Gått på gym. Börjat sjunga i kör. Börjat lära mig teckenspråk. Pysslat här hemma. Haft tid för hundarna. Till och med städat alla mina skåp - inte för att jag borde utan för att jag velat. Ja - jag har verkligen velat städa. För jag har haft tid. Det har inte känts som om jag onödade den lilla fritid jag haft utan jag har verkligen HAFT TID!
Det gör skillnad.
