Två månader...
Jag vet. Hjärnan förstår. Men hjärtat vägrar fortfarande att acceptera. Att du är borta - för alltid. Hur kan mitt hjärta fortarande slå? Mina lungor fyllas med luft? Mitt blod rinna i mina ådror? Mina ögon se? Min mun forma ord? Min hjärna fyllas med tankar? Hur kan världen fortfarande snurra - nu, när du inte längre är här...
Hur kan det fortfarande göra så ohyggligt ont?
I dag är det två månader sen du tog med dig min andra halva och gick över till den andra sidan. Den halvan var din - jag kan leva som halv - men avsaknaden av dig har jag svårt att bära. Kan inte förstå hur jag har stått ut dessa veckor utan dig. Hur skall jag klara resten av livet...
Jag vill inte vara utan dig - vakna utan dig - leva utan dig.
JAG VILL INTE!
Jag behöver inte tre önskningar - jag har bara en: Kom tillbaka, min älskade Peter!
Döden
"Låt mej vara
låt mej gråta
tills haven har sinat
tills hjärtat
är en urkramad svamp
låt mej skrika
låt mej dansa
med djävlarna
och dricka
låt det alltid
för alltid
vara natt
Dom tog dej
tog dej
tog dej
varför inte mej
Ilskan i kroppen
har parat sej
med sorgen
och barnen dom föder
har mej fast
dom bjuder mej att äta
ur vidriga små händer
och jag sväljer
skuld
Dom tog dej
tog dej
tog dej
varför inte mej
Alltid när solen
lyser skugga över livet
så vet jag
att jag måste
till mitt slut
och jag skrattar åt gudarna
i himlen
dom som vet allt
stackars satar
men dom bryr mej inte
nu
Hur kan det fortfarande göra så ohyggligt ont?
I dag är det två månader sen du tog med dig min andra halva och gick över till den andra sidan. Den halvan var din - jag kan leva som halv - men avsaknaden av dig har jag svårt att bära. Kan inte förstå hur jag har stått ut dessa veckor utan dig. Hur skall jag klara resten av livet...
Jag vill inte vara utan dig - vakna utan dig - leva utan dig.
JAG VILL INTE!
Jag behöver inte tre önskningar - jag har bara en: Kom tillbaka, min älskade Peter!
Döden "Låt mej vara
låt mej gråta
tills haven har sinat
tills hjärtat
är en urkramad svamp
låt mej skrika
låt mej dansa
med djävlarna
och dricka
låt det alltid
för alltid
vara natt
Dom tog dej
tog dej
tog dej
varför inte mej
Ilskan i kroppen
har parat sej
med sorgen
och barnen dom föder
har mej fast
dom bjuder mej att äta
ur vidriga små händer
och jag sväljer
skuld
Dom tog dej
tog dej
tog dej
varför inte mej
Alltid när solen
lyser skugga över livet
så vet jag
att jag måste
till mitt slut
och jag skrattar åt gudarna
i himlen
dom som vet allt
stackars satar
men dom bryr mej inte
nu
Dom tog dej
tog dej
tog dej
varför inte mej
Månen gör gata i havet
skiljer svart ifrån svart
jag måste
måste gå
för där bortom natten
där brinner mitt hjärta
och det ska jag hälla
vatten på"
Eva Dahlgren
Kommentarer
Trackback
