Minnen
Fick besök av syster yster helt oväntat tillsammans med två egna och ett lånebarn. Det blev kaffe och prat. Länge sen vi setts. Senast var när vi gjorde i ordning Peters grav med blommor.
Fick ett otroligt behov av att gå till graven ikväll. Så jag tog Ellen i bilen och for ut. Bara för att få sitta där en stund och för att tända ett ljus. Konstigt att det känns så bra att få tända ett ljus på Peters grav. Peter tyckte om ljus. Blommorna har hållit förvånansvärt bra, till och med dom som legat i hjärtekoppen fast den varit fylld av vatten efter allt regn. Allt var lite smutsigt, eftersom regnet piskat upp sanden, men jag rengjorde så gott det gick. Hjärtat av stenar fanns kvar, har hållit hela sommaren trots att regnet ibland piskat riktigt hårt.
Idag, för precis ett år sen var jag hos Peter i hans lägenhet. Den enda gången under hela vårt förhållande som vi sov över hos honom - fyra nätter i streck eftersom jag var hundfri. I hans härliga lägenhet med alla fönster och det vackra ljuset. Peter var på jobb på dagarna, kom hem på lunch för att titta till mig. Han var så glad dom dagarna - glad att någon fanns hemma och väntade på honom när han kom hem. Det var en solstråle som kom in genom dörren när Peter kom hem.
På kvällarna tände han ljus - massor med ljus - och vi låg i hans soffa och lyssnade till meditationsmusik. Skivor han köpt från klostren på sina resor bland Dalai Lamas munkar. Vi gjorde inte så mycket, vi bara var tillsammans - vi har väl aldrig haft det så lugnt och fridfullt som då. Bara han och jag i ett ljushav.
På kvällarna tände han ljus - massor med ljus - och vi låg i hans soffa och lyssnade till meditationsmusik. Skivor han köpt från klostren på sina resor bland Dalai Lamas munkar. Vi gjorde inte så mycket, vi bara var tillsammans - vi har väl aldrig haft det så lugnt och fridfullt som då. Bara han och jag i ett ljushav.
Vi pratade om meditation. Peter lärde sig när han bodde i klostret. Han skulle lära mig och vi skulle göra det tillsammans. Men inte heller det blev av, för vi hade ju så massor av tid - hela livet hade vi på oss att göra saker.
Jag blev så förtvivlad idag när jag var i butiken. Såg ingredienser jag inte visste hur man skulle använda och var så förbannad på mig själv att vi aldrig skrev upp Peters egna recept - det skulle vi också göra - sen... Så mycket vi skulle hinna med, som vi planerade och trodde vi skulle ha tid för. Massor med år... Ett helt liv...
Saknar Peter...
Kommentarer
Postat av: Malle o Rakel
Ja man tror att man skall ha så mycket tid, att man har tid att skrika arga saker åt varandra för man blir ju sams om ett par timmar igen- man hinner, man har tid att resa och älska och skaffa barn. Man har tid att ta saker sen....och plötsligt tar tiden slut. Och man hann inte skaffa syskon, gifta sig eller äta på den där restaurangen som man pratade om så länge.....
kram
Trackback
