Dagen innan
Livet rullar på. Sådär lätt och okonstlat. Fanny har varit ute första gången efter operationen. Lycklig som ett litet barn när hon fick kissa ute. Det börjar vara svårt att hålla henne från att hoppa upp på soffan. Det gäller att vara allärt hela tiden för hon är snabb nu, den lilla.
På eftermiddagen var jag på mat till Stig och Ann-Christin. Känner fortfarande den där förnöjsamhetskänslan, även om jag ska på jobb på båten i morgon. Det brukar vara ångest dagen innan, men nu är det bara ett konstaterande - Jag ska på jobb.
Jag har suttit och editerat bilder på Peter. Inte ens det har fått förnöjsamheten att försvinna. Jag har bara kännt ett sorgset vämod, en översvämmande kärlek och så den evinnerliga saknaden som alltid kommer att vara min följeslagare. Men inga gråtattacker, ingen ångestkramp, inget livet-är-för-evigt-slut-tankar.
Jag är så glad att jag har så mycket bilder på Peter. Det kändes härligt att komma ihåg vår fina sommar 2009. Jag hade nästan glömt hur mycket vi hann med den sommaren. När man tittar på bilderna känns det som om solen alltid sken. Det gjorde den kanske. Det är så jag kommer ihåg den sommaren. Vacker, varm och full av kärlek. Utflykter, skratt och massor med kärlek. Vin, jordgubbar och hela sommaren fylld av kärlek. Ja - det var så det var. Allt vi gjorde var kantat med kärlek.
Men nu är det vinter. Peter finns i mitt hjärta. Jag försöker lära mig leva mitt Efter-Peter-liv. Dagarna går och snart är det jul. En helg jag bestämt att inte notera, bara låta gå förbi. För den betyder inget i år. Faktiskt så gör den inte det. För jag är förberedd - tror jag...
Skratt, jordgubbar och kärlek - vår sommar 2009
Kommentarer
Trackback
