Den Långa Vägen

I världen är du bara någon - för någon kan du vara hela världen!

Tack alla läsare

Idag har jag bloggat om Den Långa Vägen i exakt ett halvt år. Det är många som följt min väg. Uppmuntrat, hälsat och skrivit kommentarer i bloggen. En del har sänt mail och andra har kommenterat på FB. Jag är så tacksam över ert stöd. Era ord har varit guldvärda. Bloggen har varit till stor hjälp i mitt eget sorgearbete och av kommentarer och mail att döma även skänkt någonslags tröst för andra i motsvarande situation.

Det är skönt att dela sorg. Skönt att veta att det finns någon där ute som förstår det fruktansvärda, svarta som angriper. Förstår när livet tappat sina färger. Förstår den svidande känslan av bottenlöshet, förtvivlan och hopplöshet. Men det är också skönt att se att allting förändras, även om man inte orkade tro det i början av sorgeprocessen. Skönt att läsa andra sorgesystrars berättelser. Följa med utvecklingen - se förändringen. Själv få hopp om att en dag vara vid samma punkt. Inse att det är samma väg vi går, mot samma mål vi strävar - att komma tillbaka till livet. Att lära oss leva igen och inte bara överleva. Inse att man verkligen lär sig att leva med saknaden.

Ibland undrar jag vem alla ni är som läser min blogg. Jag har mellan 50-130 läsare/dag. Några känner jag personligen, mina sorgesystrar känner jag via deras bloggar och en del har jag fått lära känna via mail. Men alla ni andra. Jag skulle gärna lära känna er också.

Ni som inte vill kommentera i bloggen får gärna sända mail ([email protected]). Ni som inte vill sända mail får gärna kommentera i bloggen. Ni som varken vill det ena eller det andra utan vill fortsätta att vara anonyma är välkomna att fortsätta att läsa ändå.

Tack för allt stöd

När dagen är ett mörker

Blir natten dubbelt lång

Då slutar solen lysa,

Då tystnar fåglars sång…

Men nån mening kan nå in

Från en omtänksam person

-liksom ljuset i en blick

som inte tappat tron

Att någon bryr sig om en

När man inte längre vill

Är just vad man behöver

För att orka lite till.

Det du har gjort för mig

Är sådant som man minns

Så tack för allt ditt stöd

-och tack för att du finns

~Siv Andersson~

Jag har följt med dig ända från början, läst och känt med dig. Du skriver så otroligt vackert om er tid tillsammans och dina minnen! Jag beundrar dig som delar med dig av dina känslor och din sorg så öppet - tack för att vi får följa med. Känns på något konstigt sätt även som lite mera kött på benen för mig att veta hur otroligt älskad Peter var - när W har funderingar om sin pappa. Din blogg hjälper på flera sätt än du kanske tror! :-)

Ta hand om dig Lisen!

Vi finns här med dig fast kommentarerna kommer mera sällan.

Kramar

Hejsan! Jag är en 26 årig kvinna från Lochteå, men född och uppvuxen i Öja! Jag har följt med din blogg i några månader, kommer faktiskt inte ens ihåg hur jag hittade hit. Jag har själv jobbat ett par år på ambulansen och har på så sätt varit med om många jobbiga stunder och varit tvungen att ta del av anhörigas stora sorg. På något sätt har jag hittat tröst i din blogg i många stunder. Du skriver så otroligt vackert om er tid tillsammans och som läsare får man verkligen känna hur stark kärleken mellan två människor kan vara. Jag kan inte ens föreställa mig hur svåra stunder du har haft det senaste halvåret, jag tror ingen kan förstå innan man råkat ut för samma sak. Men du ger mig, och säkert många andra också, mycket hopp när du skriver om din stora kärlek. Hopp om att kärleken aldrig dör. Jag vet att Peter är stolt över dig och att du vågat skriva om din tunga väg här i bloggen. Jag önskar jag kunde sända dig massor med kraft och värme. Jag önskar du kunde njuta ens litegrann av julen. Kram!

Jag önskar dej en helg med bra och positiva känslor!

Kram!

Hej Lisen!

Mej känner du genom dina hundar.

Önskar dej en riktigt fridfull jul och hoppas att du får ha det riktigt skönt!Hälsa alla dina tjejer och speciellt Fanny från biträde Nybacka!

Kram.

Jag läser din blog ibland. Jag har halkat in på den via thomasmalins blog.

Malin är min svägerskas bästa vän, min brorsons gudmor och jag känner också Malin!

Jag har läst lite om din sorgekamp och jag blir så tagen. Jag är så rädd att det ska hända mig, jag kan inte för mitt liv förstå hur det känns.

Jag beundrar dig och Malin för hur ni orkar, hur ni kämpar och hur ni hanterar situationen.



Jag önskar dig lycka i livet!



Anne-Lie

Jag brukar läsa nu som då, minns inte riktit hur jag hittade bloggen men kanske via facebook. :)



Gott nytt år! :)