Tillbaka i sorgelandet
Skyddsmuren har ramlat ihop och alla minnen tär på. Det är svårt att prata om Peter utan att gråta. Hela jag har varit fylld av gråt. På jobbet har jag dragit på mig jobbmasken - det sociala jaget. Lett och pratat och skämtat. Men bara på ytan. Innanför ytan har sorgen gömt sig. Saknaden bränt sig fast. Olusten har ockuperat mig när olustiga tankar kommit till ytan. Saker jag inte vill tänka - alla bra saker vi skulle göra, framtidsplaner, känslan av tryggheten jag kände... Vill inte kännas vid dom tankarna. Inte nu. Vill inte känna ångesten av insikten att aldrig mera.... Så jag skakar av mig den obehagliga känslan, försöker koncentrera tankarna på något annat. Ibland med mera, ibland med mindre framgång.
Just nu saknar jag Peter så det gör illa i själen...
Just nu saknar jag Peter så det gör illa i själen...
Kommentarer
Postat av: Malle
Åh fy är det en sån dag! kramar dig hårt och länge Ja...när man mister sin partner så försvinner ju inte bara nutiden utan hela framtiden och man står nollställd med endast ett förflutet och är avskalad och ensam. Det tar nog sin lilla tid det här....för oss alla i denna sitsen :( krama dina fina hundar från oss i Gbg!
Postat av: sarah
du är stark! jag följer din blogg varje dag.
Postat av: Annelie
Tänker på dig..
En bamsekram från mig till dig.// Annelie
Postat av: Lauritsailin
Very well done site! Please keep up the good work.
Trackback
