Besök till graven
Jag var till graven i kväll. Solen höll på att gå ner, det var ett så otroligt vackert ljus. Jag hade åter plockat blommor längs vägen. Kände mig rofylld att sitta där. Förutom med myggen, som jagade iväg mig.
Min gråt har minskat. Det känns befriande. Att kunna tänka på Peter utan att bara känna sorg. Saknaden finns kvar lika starkt, men sorgen har börjat vända - förvandlas till en bitterljuv känsla av glädje att Peter funnits. Ännu är jag inte där - det är bara en början. Men jag känner att det skett en förändring.
Värst är saknaden när jag gör något som jag tycker känns trevligt. Det är med Peter jag hade velat dela all denna glädje. Ofta kommer också många frågor upp, som jag hade velat fråga Peter om råd. Han hade alltid så goda råd att komma med. Jag litade alltid på hans omdöme. Jag saknar hans kloka ord. Hans hjälpande hand. Hans visdom.
Min gråt har minskat. Det känns befriande. Att kunna tänka på Peter utan att bara känna sorg. Saknaden finns kvar lika starkt, men sorgen har börjat vända - förvandlas till en bitterljuv känsla av glädje att Peter funnits. Ännu är jag inte där - det är bara en början. Men jag känner att det skett en förändring.
Värst är saknaden när jag gör något som jag tycker känns trevligt. Det är med Peter jag hade velat dela all denna glädje. Ofta kommer också många frågor upp, som jag hade velat fråga Peter om råd. Han hade alltid så goda råd att komma med. Jag litade alltid på hans omdöme. Jag saknar hans kloka ord. Hans hjälpande hand. Hans visdom.
Kommentarer
Trackback
