Den Långa Vägen

I världen är du bara någon - för någon kan du vara hela världen!

Det är idag jag skall ta första steget

Tomhet - en så ofantligt stor tomhet och en saknad som river mig i bitar.

Det är idag jag ska börja min vandring ensam - utan Peter. Det är idag verkligen har kommit ifatt mig, insikten att jag aldrig mer får känna hans hand i min, inte höra hans röst - inte se hans vackra blå ögon och hans varma leende. Inte vakna till på natten av att känna hans varma hand som försiktigt smeker min rygg och mitt hår för att han tror att jag sover. Allt är borta!

Det är idag jag skall börja ränsa upp bland mina kullkastade planer, försöka hitta bitar jag kan använda - börja bygga allting på nytt. Det känns tungt - nästan omöjligt och min framtid är väldigt tom på planer just nu. Jag står som i ett stort tomrum, utan riktning, mening eller mål med någonting. Känner att jag har tappat fotfästet och irrar runt i ett vakuum. Hjärnan säger att Peter är borta, men mitt hjärta vägrar acceptera och förstå. Varje dag kommer blixtsnabba tankar upp - "sen när Peter kommer, så..." Men ingen Peter kommer. Inte idag, inte i morgon - inte sen!

Min saknad är ordlös - det är min andra halva som rivits bort och kvar finns dom öppna såren. Hur kan man då någonin bli hel igen?

Det är idag det svåra börjar. Det är idag jag tvingas ta första steget...

Tag mig - Håll mig - Smek mig sakta.
Famna mig varligt en liten stund.
Gråt ett grand - för så tråkiga fakta.
Se mig med ömhet sova en blund.

Gå ej ifrån mig - Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå.
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.

Åh jag minns när jag såg er, Du och Peter förra sommaren ni var så glada och kära! Det var riktig kärlek, jag tror jag aldrig hade sett sån stark kärlek mellan två människor förut! När ja sa det till Peter inför hela klassen, oj han blev så rörd i ansiktet så glad! Han sa till mig du e nog så undebar du Linnéa! :)



Vila i frid Peter.



// Linnéa ( och k1b)

Ja Linnéa, Peter berättade om den gången. Han pratade om det många gånger. Han var så glad och rörd - och så stolt. Du ska veta, Linnéa, att det betydde väldigt mycket för honom, det du sa.