Min själsfrände - min andra halva
Min kära vän Carola från skoltiden tipsade mig om en bok: "Själsfränder" av Rita Rogers. Jag fick ett otroligt behov av att hitta boken, men den fanns ingenstans. Så länge jag väntar på att få låna Finlands enda (?) biblioteksexeplar som fanns i Kouvola, sökte jag på nätet. På Minervas hemsida fanns ett utdrag ur boken:
"En själsfrände är någon som du är andligt bunden till. Mellan er finns det band som aldrig kan brista. Ett band av kärlek och förståelse som överbryggar allt. Mellan dig och din själsfrände gäller en orubblig attraktionslag. Det är som om magnetism drog dig mot just den personen, ett kraftfält du aldrig kan fly ifrån. När ni rör vid varandra eller har sex så upplever du en dimension som du aldrig gjort förr.
Den attraktionen som du känner till din själsfrände överträffar allt du tidigare upplevt. Utseende, sexualitet, klass och bakgrund – allt detta förlorar sin betydelse eftersom attraktionen till din själsfrände är djupare och mer meningsfylld. Attraktionen mellan er båda är själarnas attraktion och den är omedelbar.
Ofta går allt väldigt fort när själsfränder möts. I och med känslan av att man redan känner varandra och i och med de intensiva känslorna och känslorna av samhörighet som infinner sig i första mötena så går ofta allt i mycket snabbare tempo än vad andra relationer har gjort. Kanske blir du förvånad över dig själv och ditt beteende och kanske är du lika oförmögen att förklara dina känslor som att förneka dem.
Din själsfrände är någon som älskar dig för att du är du. Ur denna mycket djupa kärlek till dig spirar en förståelse som du aldrig kommer att finna hos någon annan. När du finner din själsfrände blir livet helt och når sin fullbordan. Känslan av att något saknas försvinner så snart du träffar honom eller henne. När du möter din själsfrände så känner du dig hel.
Mellan själsfränder finns ett tyst språk. Det själsliga bandet mellan går så djupt att man tycks kunna kommunicera utan ord. Ibland kan det tyckas att det inte finns något behov av att prata eftersom man känner på sig att man i alla fall vet vad den andre tänker och det känns nästan som om man kan läsa varandras tankar.
En del säger att när de mötte sin själsfrände så var det som om att finna sin andra halva. Till dess att de mötte sin själsfrände så var de medvetna om att något saknades i deras liv."
För mig var Peter allt dethär. Alla yttre faktorer saknade betydelse - bara Peters närvaro fick mig lugn - hel. För första gången hade jag fått känna att inget fattades. Han fyllde alla tomrum jag haft - mötte mig på en själslig plan. Liksom våra händer passade in i varandras, föll också våra själar in som pusselbitar i varandra.
Hur kan man fortsätta sitt liv när man förlorat sin själsfrände? Kan en själsfrände ersättas? Hur ska jag någonsin ens kunna känna tillgivenhet till någon annan människa? Hur ska jag någonsin kunna känna mig hel igen?
"Jag älskar dig också..."
Att sitta och läsa dina tankar och känslor är som att läsa om mig själv och min Peter. Jag sitter här med tårarna rinnande och kan inte förstå hur det är möjligt att två människor som du och jag skall drabbas av samma öde: Hitta våra fränder (som dessutom heter Peter !?)och för en så kort stund få behålla dem. Precis som du har jag med funderat på hur man skall klara av och fortsätta utan dem.. Jag vet att det kommer att gå, det kommer att bli bättre dag för dag men det är en bit kvar. Ta hand om dig du goda kärleksfulla människa. Massor av kramar // Annelie, I hjärtat finns ett rum..
Jag vet hur det är.. har varit där själv..träffade henne som var "meant to be".. förälskelsen kom rekordsnabbt och var väldigt intensiv... hon kontaktade mig en månad efter att vi stött på varandra.. "jag kunde inte sluta tänka på dig..din blick gick rakt in i min själ".... i sängen upphörde tiden att existera, våra kroppar blev viktlösa..våra själar smälte samman...det fysiska övergick till något andligt....hon hade en del i baget, saker hon inte ville prata om..hon var rädd för det kändes som jag såg igenom henne...att jag kände henne utan och innan..när vår kärlek var som intensivast gjorde hon plötsligt slut! Hon har ett problem hon får bara med sig resten av livet, hon lider av bipolär sjukdom...och förnuftet säger att jag har ett bättre och lugnare liv utan henne, men ändå finns känslorna där av att det det var ett själsmöte och det har inte gått att ersätta henne med någon annan kvinna....Det som till slut hjälpte mig mycket var en seans med mediet Esmaralda (googla henne)..mina frågetecken rätades ut och allt fick en mening och ett stort hopp om framtiden. Kram och allt gott till dig
