Äntligen hemma
En märklig känsla att stiga in genom dörren. Som om jag kom till ett främmande hem. Kände inte riktigt igen mig. Förstår inte riktigt vad som hänt. Tyckte det såg tomt och kusligt ut. Ändå möttes jag av fyra överlyckliga fyrbenta tjejer. Ellen parkerade sig i min famn och ville inte alls gå ner. Ändå kände jag mig inte riktigt hemma. Men jag är så trött! Lika energilös som bilen - som självklart inte startade efter 10 dagars stillastående i kylan. Som tur var fick jag hjälp och kom mig hem utan köldskador.
Har haft en sån fruktansvärd Peter-saknad. Varje gång som saknaden river i mig så läser jag Peters gamla sms. Likadant gjorde jag på tåget idag. För exakt ett år sedan, 28.11.2009 skrev han: "Har aldrig tidigare i mitt liv känt en sån saknad - som saknaden efter Lisen."
Aldrig tidigare har jag känt en sån saknad som saknaden efter Peter. Ibland känns det som om känslan förgör mig. Smular sönder mig till små bitar. Nu är den ännu påtagligare. För denhär sakanden är så definitiv, så ändlös. Den har inget slut...
Kommentarer
Postat av: ilse
En styrkekram till dig Lisen!!!
Tänker på dig!
Postat av: Den Långa Vägen
Saknar dig, Ilse!
Postat av: Malin
Det är svårt att låta bli att plåga sig med gamla sms och mail... Läste ett mail från Thomas igår där han beskrev sin kärlek och där han dessutom skrev hur rädd han var för att något skulle hända mig....jag blev helt kall i kroppen... Saknaden är förjävlig! Ta hand om dig och dina fyrbenta vänner :) Kram!
Trackback
