Den Långa Vägen

I världen är du bara någon - för någon kan du vara hela världen!

Roller

Ibland vet jag inte riktigt vilken roll jag har. Det är en ständigt växlande roll-lista som susar förbi. Försöker känna efter och vara den jag känner att jag är, men det fungerar inte i alla situationer. För jag varierar - byter känslor hela tiden. Känner en känslomässig ostabilitet. Börjar gråta mitt i skrattet. Eller skratta mitt i gråten. Tänker på Peter och känner den svidande saknaden. På jobbet ska jag spela ännu flera roller. Tvingas ta på jobb-masken som ibland känns oändligt trång. Kvävande och förtärande. Energiätande. Kreativitetsdödande.

Förstår inte riktigt denhär uppförsbacken. Det känns väldigt trögt just nu. Ändå fungerar jag. Får saker gjorda - slutförda. Men energinivån är låg. Kanske ska det vara såhär i vintermörkret? Kanske har jag bara glömt hur det brukar vara? För jag har parkerat mig här i min lilla bubbla av Peter-saknad och längtan. Ibland vet jag inte hur den verkliga världen på riktigt känns.

Jag tände ljusen på Peters grav. Stod i råkylan och grät. Kände hur tårarna började frysa fast i ögonfransarna. Händerna var iskalla. Fötterna kändes som istappar. Men jag kunde inte gå därifrån. Ville stå där och huttra och i tanken prata med Peter. För jag saknar honom. Känner mig så ensam, kal och tom utan honom. Så förtvivlad och förvirrad. Så liten...

åhhhhhh.

Stor kram

Ja visst är det helt gräsligt. Att man trots sin ålder inte är mer än en liten flicka på 7 år där inne, vilsen, ensam och rädd.

Ja, Malle. Man känner sig liten, förvirrad, ensam, utelämnad, vilsen och så otroligt sårbar i vissa lägen. Ändå har man styrkan att gå vidare. DET känns förvirrande och ologiskt.

Som du skriver så är det som om man glömt bort hur jävligt det kan kännas och vara... Vardagen börjar fungera men plötsligt slår sorgen till och man klarar ingenting, bryter ihop och bara gråter... Håller med dig ang. roller... Kan tänka på det när jag är på mina mammabarn träffar, ser de andra mammorna, lyckliga och påväg hem till sin lilla familja... Då känner jag mig liten och ensam...



Ta hand om dig!!

Stor kram från mig coh Herman!