Den Långa Vägen

Det var idag jag skulle öppna mappen med Riga-bilderna. Men jag kunde inte. Istället började jag gå genom högen med tvätt som bara vuxit och vuxit. När jag sorterade tvätten hittade jag plötsligt Peters kläder. Bland annat en svart t-skjorta som fortfarande bar doften av hans rakvatten. Jag förmådde mig inte att tvätta bort hans doft så den åkte tillbaka i tvättkorgen.

Medan jag väntade på att den sista tvätten snurrade i torktumlaren tog jag hundarna och for ut till åkern vi brukade åka ut till med hundarna. En av dom tusen upplevelser jag ska uppleva ensam. Har inte kunnat åka dit sen Peter dog.

När jag kom tillbaka och skulle hämta den torra tvätten från tvättstugan, hade luckan på torktumlaren hakat upp sig och gick inte att få upp. Så där ligger mina kläder och sängkläder och skrynklar ihop. Samma förbakade maskin jag ringde om varje månad från februari i år. Ännu i juni, när jag flyttade till Vasa över sommaren, var den totalt ur funktion. Kan det verkligen vara så svårt att få en maskin reparerad? Som dessutom är så ny att den har garantin kvar!

Satt och lyssnade på Sonja Aldéns låt som jag sände Peter efter vår första träff. Tänkte på orden i låten - hur dom föll in i hur jag kände då. Och hur det blev - och hur det slutade.

Det blir aldrig som man tänkt...