Tomgång
Det är trögt - väldigt trögt. Att komma igång med något och framför allt att få något färdigt. Jag har påbörjat både det ena och det andra "måsten", men inget blir klart. Får inte ro att koncentrera mig. Så, istället för att sitta och bolla fram och tillbaka utan att egentligen göra något alls, tog jag hundarna i bilen och åkte via graven och vidare till skogen.
Höstskörd
Det var skönt väder. Jag hade tänkt stanna bara en liten stund, men det blev nästan två timmar. Vi hittade massor med fina, stora blåbär och hundarna åt direkt från kvistarna så det bara smackade - bokstavligen. Dom är som galna i både lingon och blåbär. Jag hittade dessutom en massa svamp som jag inte kunde motstå: smörsoppar, aspsoppar, karljohan och citrongul slemskivling. Så ikväll har jag avnjutit stekt svamp på rågbröd.
Samtidigt som jag kände välbehag av att få vara i naturen, så kände jag det välbekanta vämodet när man igen en gång var tvungen att göra en "utan Peter" grej. Vi plockade massor av svamp förra hösten - och blåbär. Det var så trevligt för det var inget vi måste göra utan något vi fick göra - tillsammans. Då - alltid tillsammans. Nu - alltid ensam. Varför skall ensamheten kännas så stor?
När jag kom hem fick jag ett par viktiga brev sända - några av dom "måsten" som legat på. Så nu har jag ett bekymmer mindre att tänka på. Det är egentligen småsaker som ligger på, men dom blir och känns så stora när man inte får igång maskineriet. Det är som om man gick på tomgång - hur man än gasar så står man på stället. Det går helt enkelt inte att få i växeln.
I morgon är det äntligen terapidag. Kanske vi får någon bukt med min växellåda så jag får i åtminstone ettans växel...
Höstskörd
Kommentarer
Trackback
