Utslagen
I går slog migränen till. Och den var lurig denhär gången, så jag fatta inte ens vad det var frågan om. Trodde att jag höll på att få hjärnblödning eftersom smärtan var så stark och inga mediciner hjälpte. Mådde dessutom fruktansvärt illa och hela huvudet kändes som en inklämd fotboll.
Normalt börjar mina migränanfall alltid med synrubbningar och hinner man med mediciner innan värken slår till så har man motat den värsta smärtan. Men nu blev jag grundlurad - inga synrubbningar med den flimrande "bollen" som bara växer på synfältet. I stället hade jag svårt att koncentrera blicken. En begynnande huvudvärk som kändes som helt normal. Tog en Panacod - ingen effekt. Var ute med hundarna i skogen och när jag kom hem slog värken till med all sin kraft. Jag trodde huvudet skulle sprängas i bitar, mådde illa och kunde inte äta. Tog en Panacod till - ingen effekt. Blev helt utan krafter och så trött att jag sov i över två timmar på eftermiddagen - trots att jag sovit en lång natt. Vaknade med ännu värre huvudvärk än innan jag somnat. Tog en Panacod till - ingen effekt.
Stig kom på besök. Vi åkte ut en sväng i bilen men jag mådde så illa så vi åkte hem igen. Spydde till slut det lilla som fanns i magen - mest vätska. Gick och lade mig på nytt och sov 3 timmar till. Sen var värken borta. Därför är jag tämligen säker på att det var migrän trots allt. Eftersom det lättade efter att jag spytt.
Idag har jag dom normala efterdyningarna. Ett ömt huvud som inte tål snabba rörelser eller skakningar. Sjuka ögon. En svag huvudvärk.
Jag trodde att jag sluppit domhär svåra migränanfallen. Dom senaste åren har jag klarat mig genom att bara ta medicin i tid och vila en stund. Sen har det lättat. Dom svåra anfallen var vardagsmat när jag var yngre. Ska det börja igen? Och utan förvarning med synrubbningar... Då är det svårt att gardera sig.
Det har utlovats regn till eftermiddagen idag. Då blir det att ta ut hundarna till skogen lite tidigare idag - så länge solen ännu skiner. En av dom saker som ger mig ro... att se hundarnas glädje när dom får springa fritt i skogen.
Normalt börjar mina migränanfall alltid med synrubbningar och hinner man med mediciner innan värken slår till så har man motat den värsta smärtan. Men nu blev jag grundlurad - inga synrubbningar med den flimrande "bollen" som bara växer på synfältet. I stället hade jag svårt att koncentrera blicken. En begynnande huvudvärk som kändes som helt normal. Tog en Panacod - ingen effekt. Var ute med hundarna i skogen och när jag kom hem slog värken till med all sin kraft. Jag trodde huvudet skulle sprängas i bitar, mådde illa och kunde inte äta. Tog en Panacod till - ingen effekt. Blev helt utan krafter och så trött att jag sov i över två timmar på eftermiddagen - trots att jag sovit en lång natt. Vaknade med ännu värre huvudvärk än innan jag somnat. Tog en Panacod till - ingen effekt.
Stig kom på besök. Vi åkte ut en sväng i bilen men jag mådde så illa så vi åkte hem igen. Spydde till slut det lilla som fanns i magen - mest vätska. Gick och lade mig på nytt och sov 3 timmar till. Sen var värken borta. Därför är jag tämligen säker på att det var migrän trots allt. Eftersom det lättade efter att jag spytt.
Idag har jag dom normala efterdyningarna. Ett ömt huvud som inte tål snabba rörelser eller skakningar. Sjuka ögon. En svag huvudvärk.
Jag trodde att jag sluppit domhär svåra migränanfallen. Dom senaste åren har jag klarat mig genom att bara ta medicin i tid och vila en stund. Sen har det lättat. Dom svåra anfallen var vardagsmat när jag var yngre. Ska det börja igen? Och utan förvarning med synrubbningar... Då är det svårt att gardera sig.
Det har utlovats regn till eftermiddagen idag. Då blir det att ta ut hundarna till skogen lite tidigare idag - så länge solen ännu skiner. En av dom saker som ger mig ro... att se hundarnas glädje när dom får springa fritt i skogen.
Kommentarer
Postat av: Maria
Kanske hade migränen att göra med att du haft terapidag dagen innan? Tankestress som vanligen utlöser migrän, vad jag förstått.
Trackback
