Verkligheten är inte allt här i världen

Jag och hundarna åkte ut i skogen för att söka blåbär och svamp. Tyckte dagen var som gjord för en promenad i naturen. Tyvärr känner jag inte till några ställen här, så vi åkte ut på måfå och hamnade på en liten skogsväg som såg lovande ut. Jag parkerade bilen och släppte hundarna, som glatt sprang iväg. Skogen såg tyvärr rätt torr ut när man tittade på närmare håll. Några ynka bär hittade vi men inte en enda svamp att ta hem.

Däremot hittade vi en massa skräp längs vägen. Det började med bilplåt. Sen hitta vi en gammal säng och diverse andra möbler. När vi vandrade vidare stötte vi på en växelcykel som låg slängd mot ett träd. Förvriden och utan framhjul. Jag hade tänkt svänga där, men när jag mellan träden skymtade en bil väcktes min förhoppning att det var en bärplockare, och jag skulle hitta världens svamp eller bärplats. I stället stötte vi på en utbränd bil som stod nästan tvärs över vägen.

Jag förstår inte. Varför måste folk använda naturen för att dumpa sina avfall. Och inte vilket avfall som helst utan ren skrot. Jag blir verkligen ledsen över människors sätt att exploatera naturen. Människans lathet och nonchalans. Javisst - skrotbilen försvann från den egna bakgården. Den gamla soffan, som inte längre fick plats, blev man av med sådär enkelt och smärtfritt. Men problemet finns kvar. För naturen. För djuren.

Jag tappade helt enkelt lusten att plocka bär. I stället flydde jag från verkligheten och åkte ut till Strömsö - där som Strömsö programmen spelas in - och fick njuta en stund av renhet och skönhet. Bärplockandet flyttade vi till en annan dag.



Ingen kamera hade jag med mig så idag fick telefonen duga



Ingen vacker syn








Vackrare vyer på Strömsö






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0