En vanlig måndag...
Idag städade jag undan paketet. Kände att julen är över. Kände att glädjen över att ge paketet har gått över.
Åkte till graven igen. Hittade två av lyktorna liggande med glasen spräckta. Kanske hade lyktorna glidit ner längs isen som bildats under dom och sen ramlat. Hettan av ljusen spräckt glaset. För det finns väl inte så illvilliga människor som skulle söndra andras lyktor med flit. Det vill jag verkligen inte tro. Nej, det tror jag inte.
Jag tände ljusen på nytt och åkte hem. Med samma saknad, med samma känsla av ensamhet som senast...
Usch, saknaden är så påtaglig vissa gånger... Önskar jag kunde gå till Thomas grav oftare.. Den finns ju i skåne.
Vänner som inte dyker upp som sagt, kan man ju klara sig utan!
Ta hand om dig!
Kram!
Ja det där paketet som du har stirrat på....som påminner om ensamheten varje gång man ser det :(
och graven....jag åker dit i tron om att det skall kännas bättre men ser att "de" har varit där...och blir bara ledsen. "De" som han hade gjort allt för att ha kontakt med när han levde, NU passar det att komma, när han är död.....så jag blir bara ledsen av att åka dit och har börjat åka mer sällan, det gör ändå bara ont. Och finns han någonstans så är han säkert här iallafall....där han hör hemma. Precis som Peter....han är nog lika mycket i din soffa som "där" iallafall...
Ibland är allt så tungt, hoppas det kommande vårljuset får det att bli lättare för oss alla. Kram
