Motvind
Har kommit in i en jobbigare period. Känns som allmän motvind. Inget blir riktigt som man har tänkt sig. Den ena motgången avlöser den andra och det har lett till mera tårar och mera tankar och mer saknad. Det är just i såna stunder man känner hans frånvaro. Det var nu jad hade frågat honom om råd. Det var nu han hade stöttat och uppmuntrat. Det var nu jag hade hittat trösten i hans famn om kvällarna.
Det känns bara så oändligt ödsligt och tomt. Och jag saknar honom så det gör ont i varje cell av kroppen. Och tankarna lyckas jag inte hålla borta utan dom väller över mig och känner mig liten, sliten och trött. Som en kvarglömd hundvalp i regnet. Jag vill inte gråta men jag gör det ändå. Undrar när alla tårar äntligen skall ta slut. Undrar när jag äntligen skall komma ur denhär Peter-bubblan och förmå mig att tänka på honom med glädje och inte sorg. Med tacksamhet och inte med förtvivlan. Med enbart kärlek och inte saknad.
Peter, du fattas mig.
Kommentarer
Postat av: Malle o lilla R
Ja-aaa NÄR skall alla tårar ta slut????????? Kram
Postat av: Ida
Jag finns här om du behöver mig älskade mamma <3 sänder kärlek till dig <3
Postat av: Unna
Så underbart vackert du skriver om din stora sorg
Trackback
