Den Långa Vägen

Ångesten börjar sätta sig i magen och i huvudet som fysisk värk. Det känns så obehagligt att tänka på framtiden. Och jag är så innerligens trött på att ständigt bära den här känslan. Det börjar räcka nu. Jag vill ha lugn och ro och känna framtidstro.

Min egendom ligger utspridd över halva landet och jag försöker organisera så att jag får alla mina saker till den nya lägenheten. Inte så lätt när avstånden är långa. Men jag börjar se en liten lösning på hur allt ska ordnas. Men vet inte hur tiden ska räcka till.

Min dotter åkte på interrail igår. Jag är glad för att hon får se lite av världen men oron ligger under yten. Det är inte säkert där ute. Två 19-åriga tjejer kan vara lätta villebråd om man har ondska in tankarna. Det är två förståndiga flickor, men ingen går säker idag. Klumpen i magen växer. Men jag håller tummarna här hemma att allt går bra. Man måste ju släppa greppet någon gång och lita på att dom klarar sig.

Jag väntar på sommaren och på värmen och på grönskan. Att få vara ute i skogen med hundarna och njuta av naturen. Lugn och ro.