Att kunna gå vidare
Ja Gud ja, det förstår jag. Jag är inte ens i närheten av att kunna tänka tanken även om jag önskar. Man är redo när man är redo, vissa går det fortare för och för vissa tar det helt enkelt längre tid? Beror nog på vad man har i ryggsäcken. Men kämpa på...tids nog...är det ju dags att älska och leva igen om högre makter vill oss väl :))
Så väl jag känner igen mig det är så svårt att våga gå vidare.Man är rädd rädd för att svika to.m om man för ett tag lyckas släppa tanken på den som är borta.Förmodligen är det så sorgen ser ut men om man aldrig förr kännt den så nära inpå så vet man ju inte heller alla dess faser.Det måste nog vara så innan man kan släppa taget och gå vidare.
Leila
Gläds åt det lilla du kan dela med dig av. Tids nog är du redo att släppa in..men inte än. Är precis på samma ställe själv. jag har lärt mig att acceptera att P tar för stor plats i mitt hjärta att jag inte kan dela det med någon annan..än.
En dag kommer det att fungera för oss bägge. För alla oss som förlorat en vi håller kär. Fram till dess så njut bara av dagen som är just nu idag.Kram
