Den Långa Vägen

Sorgen har ockuperat mina tankar den senaste tiden. Det handlar inte om mig utan den sorg som verkas finnas i min omgivning. Så många som upplever svåra och tunga saker. Det är inte lätt att hålla det borta från mina tankar. Självfallet kommer mina egna sorgupplevelser till ytan samtidigt. Och visst får jag erkänna att Peter har varit mycket i mina tankar den senaste tiden. Mera än på länge. Saknaden är nog väldigt stark fortfarande när den lyckas komma upp till ytan.

Har också haft väldigt kort stubin. Kännt en ilska som kommit inifrån. Utan synlig orsak men som fått näring av konstiga saker. Små obetydliga irritationsmoment som kunnat få mig att blossa upp i ren ilska. Jag har helt enkelt kännt mig nere.

Kanske beror det på att jag inte har mått så bra fysiskt. Värk i både rygg och huvud har fått humöret att dala. Det senaste tillskottet i sjukdomslistan är en riktigt irriterande skrällhosta som håller mig vaken på nätterna. Jag hostar tills jag får blodsmak i munnen och lungorna värker. Känns som om man dragit dom genom ett grovt rivjärn. Somnar in för att igen vakna av den irriterande känslan i halsen och luftvägarna och så är det igång igen. En timme sömn och två timmar hosta. Så är mina nätter för tillfället. Det har gjort mig väldigt trött.

Samtidigt är jag medveten om att mina problem är mikroskopiska jämfört med många andra. Jag har det trots allt bra om man ser det från den vinkeln. Men samtidigt så är vi alla individer. Den egna upplevelsen är unik och personlig och sätts i direkt proportion till den egna normala tillvaron eller det mått man själv har för sin egen exictens och välbefinnande. Och jag är definitivt inte på toppen av mitt välbefinnande just nu. Nej, ingen bra dag.