Bevingat besök
I dag bara satt den där. Trasten. På min stolsrygg på terrassen. Inte gammal, kanske hade den just lärt sig att flyga. Men kavat och samtidigt lite uppnosig. Jag tittade på den i smyg. Gömde mig för att inte skrämma bort den, för det var en trevlig känsla att ha den här. Och när den kraksade fram sin sång så kändes den lite gemytlig i sin lite hackande och fräsande tonart. Som om den harklat fram sången i stället för att sjunga.
Försiktigt öppnade jag spjälgardinen, lät den titta in. Och modigt satt den kvar - trots att vi tittade varandra rakt i ögonen. Blicken var klar och stadig. Men jag märkte att oron spred sig när den insåg att jag fanns där. Alltför nära. Alltför inpå. Hastigt nickade den några gånger, svägde sig om och släppte en avskedspresent på min sittdyna. Lyfte och flög iväg.
Och kvar stod jag. Lite glad för det korta besöket men lite besviken för att det inte varade längre.
Kommentarer
Trackback
