Only thing
Ja, det är kanske så. Eller det känns så ibland. Fortfarande.
Att man inte kan släppa taget om det man sörjer för att det är det enda som gjort en lycklig.
På en viss nivå så är det så. En viss form av lycka har jag bara kunnat känna med det som gjort mig sorgsen. En känsla som tydligt finns kvar - under ytan. För vissa dagar kommer den tillbaka och är stark. Påminner mig om och om igen att det inte är över. För att sen försvinna och glömma mig en tid igen.
Idag känns det så. Och jag blir matt och trött.
Jag vill inte.
Jag orkar inte.
Jag vill bara släppa taget.
Ångest.
Att man inte kan släppa taget om det man sörjer för att det är det enda som gjort en lycklig.
På en viss nivå så är det så. En viss form av lycka har jag bara kunnat känna med det som gjort mig sorgsen. En känsla som tydligt finns kvar - under ytan. För vissa dagar kommer den tillbaka och är stark. Påminner mig om och om igen att det inte är över. För att sen försvinna och glömma mig en tid igen.
Idag känns det så. Och jag blir matt och trött.
Jag vill inte.
Jag orkar inte.
Jag vill bara släppa taget.
Ångest.
Kommentarer
Postat av: Marika
Kram!
Postat av: Leila
Kram från mig också jag känner igen mig visst är det så.
Postat av: Carina Ragneheim
Känner igen Din beskrivning..visst är det så. Och de dagar som känslan inte bara stannar flyktigt känns det som jag töms på energi. ag blir otroligt känslig och kan gråta för småsaker och det gäller glada saker också. Jag har också ett nytt liv nu men minnena finns med mig. Det spelar ingen roll vart jag finns i världen för min ryggsäck finns med och jag måste bara lära mig att leva med den... Kram till Dig
Trackback
