Omen?
Jag satt och gick igenom varenda mail vi bytt på FB under vårt förhållande. Det var mycket glädje, oändligt mycket känslor involverade - både kärlek, förundran, en del frustration och en massa glädje. När jag kom till det absolut sista meddelandet blev jag plötsligt kall inombords. I mailen bad han mig delta i Äppelblomfesten på Rosenlud. Seminariet skulle börja 7.6 klockan 12.30. Det var precis den tiden jag fick teleonsamtalet från polisen - "vi har dåliga nyheter"... Den svarta dagen. Ångesten kom krypande och jag kände mig illa till mods. Fick svårt att andas och det kändes som taggtråden knöts runt mig som ett snöre runt ett paket. Det gjorde ont.
Var datumen i mailen en tillfällighet? - Säkert. Ett omen - Kanske.
Jag var med Karoline och barnen till graven idag. Sen satt vi länge hos Karoline och pratade. Jag har dom senaste dagarna fått insikt om flera saker. Jag har insett att den Peter jag kände var en Peter som ingen annan kände. Dom sidor många andra har upplevt med Peter har varit annorlunda mot vad jag har gjort - även om jag naturligtvis känner igen en del av vad andra berättar. För mig har det varit den "gamla Peter" som jag inte haft så stor uppfattning om. Samtidigt som andra upplevt sidor jag aldrig upplevt med honom. En konstig känsla.
Jag var med Karoline och barnen till graven idag. Sen satt vi länge hos Karoline och pratade. Jag har dom senaste dagarna fått insikt om flera saker. Jag har insett att den Peter jag kände var en Peter som ingen annan kände. Dom sidor många andra har upplevt med Peter har varit annorlunda mot vad jag har gjort - även om jag naturligtvis känner igen en del av vad andra berättar. För mig har det varit den "gamla Peter" som jag inte haft så stor uppfattning om. Samtidigt som andra upplevt sidor jag aldrig upplevt med honom. En konstig känsla.
Jag har också märkt att jag dom senaste två veckorna har börjat se "nyktrare" på min situation. Böjar se verkligheten som den på riktigt är. Känns både som en lättnad och en börda. Terapin har haft en stor inverkan på att processen har gått framåt. Insikten och bekräftelsen angående endel saker har gjort det lättare att hantera vissa saker. Speciellt saker som hände just innan Peter dog. Samtalen med Karoline har också haft en stor inverkan. Hon har satt ord på mycket av det jag tänkt. Skönt att hon finns - min fina "styvdotter".
Kommentarer
Trackback
