Saknad i kvadrat
Jag satt och lyssnade på musik i Youtube och stötte på en låt som hängde med från allra första dagen. Den väckte många minnen till liv och påminde mig om den förunderliga kärlek jag kände för honom från första stund. En kärlek som bröt vingarna på skuld, krav och förväntningar men gav näring åt tro, tillit och förtröstan. Det var en omvälvande känsla för mig som aldrig hittat det jag sökt. Som ständigt väntat på något jag inte kunnat definiera. Plötsligt infann sig lugnet och själen vilade i förtröstan. Lade sig till ro vid hans sida. Byggde sitt bo i hans hjärta.
Jag saknar honom. Min själsfrende. Min ängel.
Den osynliga handen
Det finns två händer.
En verklig hand som ibland trevar efter min. En hand lika liten som hans.
Lika varm och lika trygg.
Det finns en osynlig hand som finns men inte finns.
Den osynliga handen ligger ännu kvar i min hand, den har ännu inte släppt taget. Ibland drar den mig bort från allt och alla. Håller mig kvar i min sorgkammare av minnen och längtan. Bygger murar runt min själ som jag själv har försökt att riva. Men det är en hand jag älskar - fortfarande.
Och i skuggan av vänskapen gömmer sig min trasiga själ för kärleken. Det är så lätt att leva i vänskapens namn. För jag är inte helt färdig ännu att helt släppa taget om den osynliga handen. Att helt låta livet föra mig mot den väg jag ändå strävar mot. Som jag redan kan se och förnimma. Som jag trots allt tror på.
Nej, jag är inte helt färdig ännu. Men jag är på väg.
Så jag tar mina små varsamma steg och håller den osynliga handen i min. Tills jag kan stå på egna ben igen. Tills jag kan ta den verkliga handen och hålla den med samma kärlek som jag ännu håller den osynliga.
Tid.
En verklig hand som ibland trevar efter min. En hand lika liten som hans.
Lika varm och lika trygg.
Det finns en osynlig hand som finns men inte finns.
Den osynliga handen ligger ännu kvar i min hand, den har ännu inte släppt taget. Ibland drar den mig bort från allt och alla. Håller mig kvar i min sorgkammare av minnen och längtan. Bygger murar runt min själ som jag själv har försökt att riva. Men det är en hand jag älskar - fortfarande.
Och i skuggan av vänskapen gömmer sig min trasiga själ för kärleken. Det är så lätt att leva i vänskapens namn. För jag är inte helt färdig ännu att helt släppa taget om den osynliga handen. Att helt låta livet föra mig mot den väg jag ändå strävar mot. Som jag redan kan se och förnimma. Som jag trots allt tror på.
Nej, jag är inte helt färdig ännu. Men jag är på väg.
Så jag tar mina små varsamma steg och håller den osynliga handen i min. Tills jag kan stå på egna ben igen. Tills jag kan ta den verkliga handen och hålla den med samma kärlek som jag ännu håller den osynliga.
Tid.
Kan du se mig ifrån himlen
när du talar till mig om natten ?
Låt mig börja om på nytt igen...
Kan du se mig ifrån himlen?
Kan du se mig ~ Patrik Isaksson
när du talar till mig om natten ?
Låt mig börja om på nytt igen...
Kan du se mig ifrån himlen?
Kan du se mig ~ Patrik Isaksson
Till en vän
Jag är priviligerad att ha haft och får ha människor runt omkring mig som gör att jag mår bra. Och jag är glad att ha lärt mig att gallra bort dom som mörkar min själ. Lyckligt lottad för att, utan att behövt söka, har hittat de människor som är ämnade att finnas i mitt liv - på ett eller annat sätt.
Till min fina vän Johan!
tack för att du finns och sprider glädje i min dag
tack för din förståelse för att det tar tid för sår att läka
tack för den otroliga respekt du visar för min integritet, och för mig som person
tack för att du tillåter mig att sörja och ändå finns vid min sida
tack för att du förstår att det tar tid att riva murarna
tack för att du tillåter mig prata om Peter när jag känner det behovet
tack för den kravlösa tillvaron där tiden ses som oändlig, där brådska är ett okänt begrepp.
tack för din lyhördhet för vad jag klarar av
tack för allt du ger bara genom att vara den du är
Jag är glad för att jag får vara just din vän.
Till min fina vän Johan!
tack för att du finns och sprider glädje i min dag
tack för din förståelse för att det tar tid för sår att läka
tack för den otroliga respekt du visar för min integritet, och för mig som person
tack för att du tillåter mig att sörja och ändå finns vid min sida
tack för att du förstår att det tar tid att riva murarna
tack för att du tillåter mig prata om Peter när jag känner det behovet
tack för den kravlösa tillvaron där tiden ses som oändlig, där brådska är ett okänt begrepp.
tack för din lyhördhet för vad jag klarar av
tack för allt du ger bara genom att vara den du är
Jag är glad för att jag får vara just din vän.
